Gordon Brown i terrorns våld
Terrorism. Storbritanniens nye premiärminister Gordon Brown kunde ha fått en bättre start. Nästan på årsdagen av terrordådet i London 2005 avslöjades nya försök till terrorattacker. Lyckligtvis avslöjades dessa, men oron finns kvar.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Liksom vid tidigare spektakulära terrorattentat pekar mycket mot att det är det lösligt sammansatta terrornätverket al-Qaida som står bakom angreppen i London och Glasgow. Vad kommer härnäst? Redan i samband med terrorattentatet i Madrid 2004 fanns en fruktan att London stod i tur för terrorattacker.
Inte minst beroende på Tony Blairs stenhårda uppslutning bakom George W Bushs Irak-politik. Frågan var inte om, utan när ett attentat skulle inträffa. Det kom.
Terrordåden i hjärtat av London i juli 2005 blev en fruktansvärd påminnelse om samhällets sårbarhet inför en cyniskt beräknande terrorism. Det trygga samhället har blivit otryggare. Den globala politiken går mot en hårdare klimat.
De rika länderna i väst har redan byggt upp murar mot de fattiga länderna. Med nya murar och en större oförståelse kan desperationen öka, med nya konflikter och ny våldsam terror i sitt spår.
Förr talade vi om en öst -väst-konflikt mellan olika politiska ideologier, där en dogmatisk kommunistisk östdiktatur stod mot västerländsk demokrati och parlamentarism. I dag skärps konflikten mellan de rika och de fattiga. Mellan väst och radikala muslimska stater. Ett nytt mönster växer fram. På den ena sidan står USA och Europa. På den andra en osynlig men livsfarlig terrorapparat. Med som det synes stora resurser. Lägg därtill utvecklingen i Irak och Afghanistan samt krutdurken Mellanöstern, där hatet mellan olika folkgrupper inte ser något slut.
Terrorism utan avsändare har blivit ett medel för de desperata att visa att ingen är onåbar eller osårbar. I ett sådant läge krävs ett enigt världssamfund som med gemensamma ansträngningar kan bekämpa det onda som ingen vill uppleva. Försöken till nya terrordåd i London, liksom angreppet på flygplatsen i Glasgow, är i sin yttersta konsekvens ett angrepp på demokrati och frihet.
Skapar terrorn större avstånd mellan de styrande och de styrda blir följden inte bara svårigheter för oss alla att röra oss fritt även den nödvändiga dialogen mellan oliktänkande kan komma att tystna.
Lärdomen måste vara att vi alla lägen måste stå upp för våra värderingar. För den öppenhet och den demokrati som vi en gång kämpat oss till. Detta kan förvisso förmätet när terrorn slår till, men får inte glömmas.
I Irak dödas hundratals oskyldiga människor varje månad i terrordåd när de når närmare oss blir det stora rubriker. Det handlar inte om att vi ska lägga ett ändå större ansvar på våra politiker, utan också om vårt eget ansvar.
När engagemanget för demokratin avtar måste alla tillfällen tas i akt för att påminna oss om att de vi byggt upp kan vara bräckligt, och det som vunnits också snabbt kan förloras.