En såpa som blivit tröttsam
HÄXJAKT. När det nu visar sig att några folkpartister ligger bakom spridandet av de rykten om att statssekreterare Lars Danielsson inte fanns på plats i regeringskansliet 26 december 2004 utan istället hos sin älskarinna, som också falskeligen med namn utpekats i de folkpartistiska bloggarna, då gömmer sig Leijonborg. Dåligt.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Självfallet kan och ska Lars Danielsson agerande i tsunamikatastrofens inledningsskede kritiseras. Han har kommit med olika uppgifter. Till Katastrofkommissionen så och till JO si.
Inte bra. Bilden som växer fram är att han inte varit helt sanningsenlig, eller om det handlar om att denne i vanlige fall välsorterade person, glömt vad som hände på annandag jul för två år sedan.
De som känner Danielssons kapacitet tror inte så. Turerna kring vad som hände under katastrofens första dygn är besvärande. Inte bara för Danielsson själv. Allt som växer som ogräs kring denna fråga smittar av sig på Danielssons chef; Göran Persson.
Det enda riktiga vore att Danielsson tog sig samman till någon form av trovärdig förklaring. Hur var det med telefonsamtalen? Fanns du på plats på annandagen? Det kan inte vara svårt att svara på dessa frågor. Det är pinsamt att så ännu inte skett, men detta försvarar på intet sätt den mediala häxjakt som drabbat Danielsson. Det får inte bli så att vissa kvällstidningars ibland märkliga beskrivningar av vad som hänt eller inte hänt ska bli vägledande för hur kretsen kring Danielsson väljer att agera.
Den intensiva jakten på Lars Danielsson finns i ett mönster som på intet sätt är nytt. Vi har sett det förr i jakten på makthavare. Det Lars Danielsson anklagas för upplevs av många trots allt som trivialt. Verkligheten är också den att inget av detta hade stoppat tsunamikatastrofens konsekvenser, men kanske, men bara kanske, hade de fått betydelse för hur snabbt de svenska räddningsinsatserna hade kunnat sättas in.
Under flera veckor har tonläget skruvats upp. Misstag gör vi alla. De moraliska brösttoner vi nu hör känns både falska och populistiska. Överdrifterna är legio, men samtidigt har Danielsson sig själv att skylla. Han har uppträtt arrogant och nonchalant, men den kan aldrig motivera till den upptrappade förföljelse som nu pågår. Sansade röster efterlyses.
Samtidigt är det förståeligt att socialdemokratens partisekreterare Marita Ulvskog reagerar när unga folkpartister, i samma nit som de unga socialdemokrater som på webben ville nita Reinfeldt, kräver att folkpartiet säger ifrån mot ryktesspridarna. Klart att de måste.
För Lars Danielsson, och det som blivit Danielssonaffären, gäller att han själv tar sig samman och ger klara besked om vad han egentligen gjorde den 26 december för två år sedan. Visst kan man glömma och tappa minnesbilder, men Lars Danielsson är inte den typen som i vanliga fall missar något. Det är alltså hög tid att skapa trovärdig klarhet. Göran Persson måste sätta punkt för denna tröttsamma såpa. Ju förr desto bättre.