En annan sommar
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Varje år vräks mellan 1 500 och 2 000 barnfamiljer från sina bostäder. Detta trots att riksdagen gjort en ändring i socialförsäkringslagen att bostadsföretag ska ta särskild hänsyn till barns rättigheter, enligt FN:s barnkonvention, en konvention som Sverige undertecknat men oftast bara följer när det passar den egna plånboken.
Gruppen fattiga barn utgör knappt tio procent av alla barn i vårt land. En hög siffra i ett av världens rikaste länder. Framförallt är det barn i invandrarfamiljer och barn till ensamstående som har det svårt.
Generellt kan sägas att alltför många svenska barn har fått det sämre sedan nittiotalets besparingsår. Försämrade bidrag och nedskärningar i välfärden har gjort sina tydliga avtryck. På dagis och förskolor har barngrupperna blivit allt större. Skolklasserna har växt. Barn med särskilda behov har tyvärr hamnat på undantag.
I internationell jämförelse har barn och unga i Sverige god fysisk hälsa. Det är den psykiska ohälsan som ökar, och den ökar på ett oroväckande sätt. Varannan mottagning inom barn- och ungdomspsykiatrin har ökat mycket i omfattning de senaste åren. Allt enligt en undersökning som Barnombudsmannen låtit göra. Bland annat har försäljningen av antidepressiva medel bland 15 till 19-åringar fördubblats under de senaste tre åren. Upp till 15 procent av alla barn söker någon form av hjälp. Hela 28 procent av flickorna säger sig må dåligt.
Den ökande otryggheten bland våra barn beror till del på att de sociala skillnaderna blivit större i takt med att samhällets resurser för att stödja de ekonomiskt svaga hushållen minskat.
När det sparas i välfärden drabbas inte de barn som lever under goda förhållanden, utan de barn som redan har det allra sämst. Gapet mellan de mer välbeställda barnfamiljerna och de sämst ställda fortsätter att öka trots att samhällsekonomin förbättrats. Drygt 40 procent av alla ensamstående med barn saknar i dag ekonomiska marginaler. Ensamhet, svag framtidstro och tilltagande fysisk och psykisk misär blir allt vanligare.
I ett internationellt perspektiv kan det tyckas futtigt att klaga på hur svenska barn har det, men klarar vi inte våra egna barn klarar vi inte heller att lösa problemen för världens barn. För om förståelsen för barns situation saknas här hemma kan man heller inte räkna med ett engagemang för de barn som far riktigt illa.
Det krävs ekonomiska förstärkningar för att skapa förutsättningar för att alla barn ska någorlunda ha samma möjligheter. På listan över åtgärder som borde genomföras hör ett förbättrat barnbidrag och flerbarnstillägg, en översyn av bostadsbidraget. En upprustning av skolhälsovården är nödvändig liksom fler vuxenresurser i skola och förskola. Begreppet "skälig levnadsnivå" måste fyllas med ett vettigt innehåll.