Allt stramare leenden
DYSTERT. Något grått och dystert har drabbat den borgerliga alliansen. För bara något år sedan hade den borgerliga högeralliansen en tioprocentig ledning i de flesta opinionsmätningar. Glädjen stod högt i tak hemma hos centerledaren Maud Olofsson i Högfors. Nu skulle det bli en borgerlig regering 2006. Nu närmar sig valet. Människor börjar syna den politik som den borgerliga högern vill leverera och upptäcker att det handlar om systemskifte och försämringar av den välfärd som vi gemensamt byggt upp och som så många av oss vill slå vakt om.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Det beror framförallt på att allt fler inser att det borgerliga alternativet är allt för egoistiskt och innehåller allt för litet för människor som kämpar på i sin vardag. Alliansen vill sänka sjukpenningen till 70 procent och införa en extra karensdag. Ersättningen till förtidspensionärer ska ner till 60 procent. Högkostnadsskyddet för patientbesök i sjukvården ska höjas från dagen 900 kronor till 1 500 kronor. Lägg därtill att föräldraförsäkringen ska försämras liksom a-kassan. Allt detta döljs i dimridåer, men dimridåer som nu börjat lätta.
Ett val handlar om politik och framtid. När Göran Persson och regeringen får tala politik istället för alla dessa märkliga affärer har man ett försteg. Sveriges ekonomi tillhör de snabbats växande i Europa. Den förkättrade arbetslösheten är på väg ner. Oppositionen tappar argument efter argument och de gemensamma leendena, som förut varit så övertygande, blir allt stramare.
Det hjälper inte att samla sig kring klyschor som "Nytt hopp för Sverige" när högeralliansens enda mål tycks vara att erövra makten. Vad som sedan ska göras är man inte lika tydliga om. Vill man ha makten ska man också tala om varför och vad man ska göra.
Högeralliansen tycks inte ha den empatiska verklighetsuppfattning som en politiker som säger sig stå för någon form av trygghet måste ha. Nytt hopp för Sverige, pyttsan. Nytt hopp för dem som redan har medan det blir mindre hopp för dem som redan i dag har det svårt, och som måste omfattas av den generella välfärdspolitiken.
På tal om jobben. Det är märkligt att den borgerliga alliansen på allvar menar att det alltid står en rad lediga arbetsuppgifter med god lön och trygg anställning och väntar på den som är arbetslös. Dagens arbetsliv har blivit tuffare och kraven på den som söker ett arbete har blivit större. Utbildning är ett måste liksom möjlighet till flexibilitet både vad gäller arbetets innehåll och bostadsort. Detta klarar inte alla och då behövs en bra a-kassa för att överbrygga perioden mellan arbetslöshet och ett nytt jobb, men en sådan verklighet lär väl aldrig en moderat förstå.
Människor vill ha en fungerande välfärd. De flesta av oss är till och med är beredda att betala mer i skatt för att detta ska uppnås. Skatter som är rättvisa och ger rättvisa har ett brett folkligt stöd. I dag går det inte att föra en trovärdig politik utan att lyssna på människors drömmar och förväntningar. Då handlar det inte om att genomföra ingrepp som enbart förstärker de orättvisor som så många redan drabbats av.