När kommer tacken för allt?
Tro inte att exporten kan frälsa er! sa Göran Persson på tillväxtkonferens i Luleå. Nej, det verkar inte så. Däremot frälser exporten Sverige från ett rejält underskott i handelsbalansen. Och det kanske är värt någonting. En kustjärnväg exempelvis.
Foto: FREDRIK PERSSON
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Sverige är Europas största
leverantör av papper, massa,
sågade trävaror och järnmalm. Sverige tillhör dessutom euro-
peiska eliten på guld, silver, koppar, bly och zink. Det är i Norrbotten och Västerbotten nästan all produktion av järnmalm och ädelmetaller sker. Här, i övre Norrland, finns också mer än en tredjedel av Sveriges skogsmark.
Förre s-ledaren och statsministern Göran Persson säger sig tro på skogen, malmen och vattenkraften, men inte att den ger några nya jobb i den här landsändan. Småkommunerna måste gå samman i storkommuner, för att inte gå under. Persson har rätt när han säger att små, fattiga kommuner börjar få svårt att klara sina åtaganden i form av service, skola och åldringsvård och också svårt att hitta personer till ledande
befattningar.
Här nämns enbart tjänstemannasidan, men det torde också gälla politiskt förtroendevalda. De rika naturresurserna har exploaterats och gett jobb, men vinsterna har investerats någon annanstans. På samma sätt har det gått med
befolkningen.
De unga utbildar sig och flyttar söderut där jobben och en bredare arbetsmarknad finns. På hemmaplan blir arbetsmarknaden allt smalare i takt med att Försäkringskassan, Skatteverket, Tingsrätten, Kronofogden, Polismyndigheten med flera statliga verk och myndigheter packar ihop och drar.
De eldsjälar som tar sig an det oerhört svåra uppdraget att leda kommuner med helvetesbudgetar, är värda beundran. Med ett större befolkningsunderlag ökar deras chanser att hitta samarbetspartner och ro det politiska uppdraget i land. Men storkommuner och regioner i all ära, mer måste till för att hejda flyttlassen söderut.
Större arbetsmarknader är vad framtidsforskarna betonar som avgörande för regioners överlevnad. Det måste gå att snabbt förflytta människor mellan orterna, annars kommer kommuner och bygder att dö med det gamla. Inte för att det saknas arbete, men för att det saknas arbetskraft. Det här visar SCB:s prognos för landets kommuner fram till 2010.
Storkommuner och länssammanslagningar i sig är således inte nog. Andra verktyg måste till och absolut avgörande för om här ska bli utveckling eller avveckling är att byggandet av Norrbotniabanan snarast kommer igång.
Kustjärnvägen mellan Haparanda och Umeå är ett lönsamt projekt, på många sätt, visar Banverkets kalkyler. Kraftigt sänkta transportkostnader för industrin, minskade bilavgaser, halverade restider mellan städer och orter öppnar nya möjligheter att pendla mellan hem och jobb och utbildning.
Byggandet av en kustjärnväg som når fram till Göteborgs hamn, varifrån det mesta av exporten skeppas, och med förgreningar i Finland, Ryssland och Norge skulle verkligen betyda någonting för jobben, medan miljarder i sänkt arbetsgivaravgift och bolagsskatt förefaller vara lika med att kasta skattepengar i sjön.
Banan borde stå klar, men tycks förpassad till regeringen Reinfeldts arkiv för "Det kan ni ju glömma". Upprustning av vägar för att godstrafiken och pendeltrafiken ska flyta någorlunda, överlämnas till kommuner och det lokala näringslivet. Är det värdigt en regering som skryter med att vara ansvarstagande?