Varför måste räntan upp?
Räntehöjning.Riksbanken fortsätter att höja räntan om än i små steg. Liksom tidigare under året med 0,25 procent nu till tre procent. Samtidigt meddelar Riksbanken att fortsättning följer. Om ett år kan räntan ligga kring fyra procent om utvecklingen fortsätter i samma takt som nu.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Frågan som måste ställas är ändock om fortsatta räntehöjningar är den rätta medicinen för svensk ekonomi. De flesta ekonomiska bedömare är överens om en sak; det är ordentligt lyft i den svenska ekonomin. Också i jämförelse med övriga länder i den europeiska gemenskapen. Den ekonomiska tillväxten blir högre i år än vad man tidigare uppskattat, exporten går bättre än på år och dag. Det mesta är positivt.
Inflationen i Sverige ligger fortfarande under Riksbankens mål på två procent. Enligt bankens egen analys dröjer det kanske ett till två år innan den nivån nås. Om den över huvud taget gör det. Dessutom är inflationstakten, om man nu kan tala om takt, klart lägre än inom våra viktigaste exportländer.
Inflationen kan inte vara hela problemet och ensamt varit orsaken till de räntehöjningar vi sett under 2006. Det är framförallt kostnaden för energi som ökat. Enbart hushållselen har stigit med tolv procent sedan förra året. Det mesta beroende på politiska beslut. När det gäller konsumentpriser i övrigt, och priser på importerade varor är inflationen försumbar.
En räntehöjning på låga 0,25 procent är inte mycket att bråka om kan det tyckas. Den svenska räntenivån är fortfarande låg. Hushållen påverkas inte nämnvärt av en fortsatt höjning, men frågan är om ytterligare en räntehöjningar i den takt som skett de senaste året är bra för jobben och på sikt för samhällsekonomin.
Sveriges ekonomi håller hyggligt tempo utan att vara överhettad. Den öppna arbetslösheten ligger fortfarande på dryga fem procent. Varför då strama åt? Riksbankens mål borde vara både låg inflation, vilket är en realitet, men också att skapa utrymme för högre sysselsättning.
Trots detta talar riksbankschefen Staffan Ingves om fler räntehöjningar redan nästa år. Egentligen finns inga som helst sakliga skäl för att höja styrräntan det närmaste halvåret. Det pågår ett spel som borde vara ovärdigt banken. Trots låg inflation och svag arbetsmarknad framhärdar man i att styrräntan ska höjas och det i flera steg. Ekonomin ska stramas åt när den enligt alla nationalekonomiskt teoribildning just nu fungerar hyggligt. Överhettning är det inte tal om.
Lagd reporänta på nuvarande tre borde åtminstone ligga fast åtminstone under första halvåret 2007. Det vore märkligt om Riksbanken valde att höja räntan bara för att ett antal direktionsmedlemmar åter signalerat om att flera räntehöjningar är att vänta. Sådant tal blir tyvärr ofta självuppfyllande profetior. Prestige träder in i stället för hårda fakta.
Riksbankens eget mått är att inflationen ska hålla sig på två procent med en avvikelse på en procent upp eller ner. Allt talar för att kostnadsökningarna fortsätter att vara låga under 2007. Inflationen utgör därmed inget hot mot stabiliteten i svensk ekonomi. Rensat från tillfälliga poster är inflationen fortsatt försumbar.
En mot omvärlden låg ränta ett viktigt psykologiskt smörjmedel för att få företagen att skapa nya arbetstillfällen och därmed nyanställa. Liksom en morot för hushållen att investera i kapitalvaror. Allt för att bland annat få fart på tjänstesektorn. Så skärpning Riksbanken.