Var finns 50 000 nya deltidsjobb?
ARBETSTID. Regeringens slag mot möjligheten att deltidsstämpla kan sätta fart på kraven om lagstiftad rätt till heltid och sextimmarsdag. För att kompensera utebliven a-kasseersättning, krävs tiotusentals nya deltidsjobb och dem snyter ingen ur näsan.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Tillslaget mot deltidsstämplarna ingår i den nya högerledda arbetarregeringens arbetslinje, präglad av tvång och piska för de arbetssökande. Företagarna, de som behöver anställa, är visserligen inte heller nöjda med den borgerliga arbetsmarknadspolitiken. De är besvikna över utdelningen, småföretagarna har till och med förlorat den generella nedsättningen av arbetsgivaravgiften, men de morötter som delats ut har i alla fall tämligen oinskränkt gått till arbetsgivarsidan.
Genom att kraftigt försämra möjligheten att deltidsstämpla ska regeringen få fler att jobba mer. En enkel filosofi för en regering som lever i förvissningen att folk är lata och hellre lever på a-kassa, än tar ett arbete. Förvisso har systemet med att jobba deltid och få ersättning från a-kassan återstoden av tiden, delvis satts i system och då inom de kvinnodominerade branscherna som vård, omsorg, handel, hotell- och restaurang.
Men systemet bygger inte på att kvinnorna är lata. Det bygger på att deltid och tillfälliga anställningar i hög grad är vad kvinnorna erbjuds. Kvinnor, ungdomar och invandrare är arbetsmarknadens buffert. Åker ut och in allt efter arbetsgivarnas behov. Man kan tycka att möjligheten till deltidsstämpling är en rättmätig kompensation för den grupp som ställer upp på så otrygga arbetsvillkor.
Att arbeta deltid går an så länge det finns ytterligare en försörjare att luta sig mot eller arbetsinkomsten kan fyllas ut med ersättning från a-kassan. Sedan blir det problem. Vad ska den försörja sig på som inte lyckas få heltid eller ännu en deltid? Socialbidrag? Regeringen sparar till synes många miljarder när tumskruvarna dras åt på deltidare och timanställda. För tre år sedan gick drygt åtta miljarder kronor av a-kasseersättningen till deltidsarbetslösa.
Frågan är hur stor den verkliga besparingen blir? Vad som alltid glöms bort i debatten när det förfasas över utbetalningar från a-kassan och sjukförsäkringen är att pengarna beskattas. Sjuttio procent kommer tillbaka till statskassan i form av inkomstskatter och konsumtionsskatter. Pengarna används till att hålla samhället igång.
Nu ska miljarderna istället gå till skattesänkningar, i första hand till dem som redan har mer än de behöver. Smörjmedlet i samhällsmaskineriet hamnar hos plutokraterna. De som tror att pengar är till för att staplas på hög.
Högkonjunktur må råda, men att få fram ytterligare drygt 50 000 deltidsjobb med någorlunda träffsäker geografisk och yrkesmässig spridning lär inte bli lätt. Det måste annat till. Dags att blåsa liv i kravet om lagstiftad rätt till heltid och kravet om kortare arbetsvecka.
Sextimmarsdagen eller 30 timmars arbetsvecka med full lön är ingen utopi. Det finns arbetsplatser, både inom offentliga och privata sektorn, där modellen införts och alla, arbetsgivare, anställda och kunder/brukare, ser sig som vinnare.
Arbete befrämjar hälsa och välstånd, men effekten kan också bli den motsatta. Om både arbetstiden och den arbetsfria tiden fördelas bättre är chansen att uppnå de positiva effekterna betydligt större.
S-kvinnorna var på väg att släppa kravet om sextimmarsdagen, men ändrade sig. Och det var ju för väl. Kortare arbetsdag är en hett efterlängtad reform, framför allt bland småbarnsföräldrar.
Glöm inte det när socialdemokraternas politik för valrörelsen 2010 formas. Och glöm inte att också åttatimmarsdagen och 40 timmars arbetsvecka en gång ansågs ouppnåeligt.