Upprop som växer till uppror?
FOTBYTE. Centern var tidigare landsbygdens parti och gick till val under den löftesrika parollen "Hela Sverige ska leva". Med Maud Olofsson i spetsen har centern blivit fackets fiende numro ett, skuddat stoftet av skog och jord från sina fötter. Nu är det megastäder som gäller.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Framtidens megastäder ska ha ren luft och rent vatten, vacker natur och vackra parker där barnfamiljer och gamla lever i harmoni och har tillgång till den bästa av infrastrukturer med en väl fungerande kollektivtrafik som står för i stort sett alla transporter.
Inget fel på målsättningen att göra ekologiska paradis av städer, men måste alla trängas ihop på några få ställen i ett land med så gott om utrymme? Och hur ska detta förverkligas? 340 miljoner kronor må vara en stor summa pengar, men framstår i det här sammanhanget mer som de två fiskar och fem kornbröd Jesus utspisade femtusen man med.
Visionen om megastäderna, eller "Hållbara städer" saknar konkreta inslag, utom på en punkt; den kräver höjd bensinskatt. Det kan man heller inte bara vara emot, men för dem som inte har tillgång till storstädernas kollektivtrafik fungerar det styrmedlet enbart som piska. Höjt reseavdrag kompenserar en del, men bara resor till och från jobbet. Allt annat resande berörs inte.
I inlandskommunerna växer missnöjet, oron och vanmakten över att arbetsmarknaden krymper, både i antalet jobb och typen av jobb, när till och med statliga verk och myndigheter drar ner och bommar igen. Ur missnöjet har Inlandsuppropet fötts, med krav om decentralisering i stället för centralisering.
Inlandsuppropet startade i Västerbotten, men Jämtland, Västernorrland och Norrbotten har anslutit sig. Listan sägs få hundra nya namn per dag. På måndagen hade 5 854 skrivit på i protest mot att service och arbetstillfällen försvinner när försäkringskassan, Skatteverket, kronofogden och Domstolsverket rationaliserar för att rymmas inom minskade anslag från regeringen.
Näringsminister Maud Olofsson har uppvaktning att vänta. Hon förstår inte problemet. Det ska inte vara så mycket byråkrater, tycker näringsministern, och det ju är så lätt att få kontakt med myndigheter via telefon och data. Det är det i och för sig inte, kontaktsökande via telefon kräver såväl tålamod som uthållighet, men även med världens bästa teknik måste människorna ha någonting att leva av. Arbetsinkomster.
Och arbete kan skapas med teknikens hjälp. Statliga myndigheter och verk kan förlägga sin verksamhet var som helst i Sverige. Decentraliseringen kan vara ett betydligt bättre sätt att spara på statens utgifter än centralisering och rationalisering. En granskning TV4 Nyheterna gjort visar att 25 statliga myndigheter i Stockholm har lokalkostnader på över 100 000 kronor per år och anställd!
Genom att flytta ut verksamheten i landet kan höga lokalhyror växlas till anställda, människor av kött och blod som behöver mat, kläder, bostäder, tjänster, nöjen och aktiviteter för sig och sin familj. Arbete skapar välstånd och staten får tillbaka runt sjuttio procent av lönerna i skatter.
Befolkningen i Norrlands inland och andra glest befolkade regioner har satt sitt hopp till att centern skulle vara deras röst i en i övrigt Stockholmsfixerad borgerlig alliansregering. Men i de centerpartistiska stadsrådens helsidesartikel nämns aldrig ordet landsbygd, än mindre glesbygd. Så hur är det? Ska hela landet leva, eller ska vi ha några överhettade områden medan resten sätts på sparlåga eller ödeläggs?
Det förefaller varken ekologiskt eller hållbart.