I maj, i år, kom nya glädjande rapporter. Swedbanks och Företagarnas gemensamma undersökning klassade småföretagen i Norrbotten som Sveriges starkast växande både vad gäller beställningar, omsättning och sysselsättning. Norrbotten slog storstäderna och rikssnittet med bred marginal.
Nu har det hänt igen. Tidningen Dagens Industri, DI, har för åttonde året i följd kartlagt de företag i landet som växer snabbast, av egen kraft, och tjänar pengar - Gasellföretag. På årets lista över lönsamma snabbväxare stiger Norrbotten likt en raket från åttonde till första plats och lämnar Stockholm bakom sig på tredje plats. Allt ska tas med en nypa salt. Stockholm ligger redan högt, medan Norrbotten växer från en låg nivå. För den skull finns det ingen anledning att inte jubla och känna att Norrbotten har stark medvind.
Gasellföretagen är inga enmansföretag eller dagssländor. För att kvalificera sig krävs bland
annat att företaget har en omsättning som överstiger 10 miljoner kronor, har minst tio anställda, en omsättning för 2006 som är minst dubbelt så stor som för 2003. Företaget ska också ha växt av egen kraft. Uppköp och sammanslagningar godkänns inte. Norrbotten har 44 företag av den här kalibern. En fördubbling jämfört med förra året. Vilka blir känt nästa vecka, då det också blir prisutdelning.
Norrbotten har ingen bilindustri, ingen kylskåpstillverkning, ingen dammsugarfabrik. Norrbotten har istället älvar, skog och malm. Det kan vi vara glada för. Gruvor, kraftverk och skogsmark flyttar man inte till Ungern eller Kina. Naturtillgångarna ligger där de ligger och efterfrågan världen över är stark. Och när basindustrierna går bra och investerar, drar de småföretagen med sig. Ett vinnande samspel. Precis som landshövding Per-Ola Eriksson framhåller i intervju med DI (9/10).
Småföretagen skulle kunna bli både fler och större. Problemet är bristen på arbetskraft. Norrbotten har fortfarande hög arbetslöshet, men den lediga arbetskraften och de lediga jobben passar inte ihop. Svårast att hitta arbetskraft har byggföretag och företag inom tillverkning, den bransch som växer mest.
"Snart kan det bli aktuellt att flyga in arbetskraft till Norrbotten", sa Göran Persson, imponerad över utvecklingen, när dåvarande regeringen besökte länet i juni 2006. Det är kanske en akut lösning, och tämligen utopisk. Realistiskt och absolut nödvändigt är att staten anordnar både teoretiska utbildningar och yrkesinriktade utbildningar, men regeringen Reinfeldt har istället valt att dramatiskt dra ned på Ams-utbildningar och Komvux.
Det är ett stort svek mot såväl entreprenörer som vill driva företag och utveckla regionen och mot alla dem som ingenting hellre vill än att få bo kvar och ha ett arbete att försörja sig på.
Ett annat stort svek är hanteringen av Norrbotniabanan. Även med en väl utbyggd yrkesutbildning kommer det att saknas både arbetstillfällen och arbetskraft på den lokala arbetsmarknaden. Av det skälet är Norrbotniabanan inte bara en fråga om bättre och billigare godstransporter, den är också nyckeln till en större marknad för den som söker arbetskraft och för den som söker arbete.
Landshövdingen vill bygga bror mellan näringslivet och politiken. Residenset ska bli mötesplats. Bjud in Sveriges näringslivsminister. Maud Olofsson borde, med sin kännedom om förhållandena i Norrbotten och Västerbotten, med styrka, övertygelse och gott samvete kunna agera för Norrbotniabanans snara tillkomst.