Det gäller att förskjuta fokus till någon annan än sig själv. Det yttersta ansvaret ligger trots allt slutligen hos landets försvarsminister, men alliansregeringens statsråd tycks i detta fall, som i så många andra, inte vara vuxna sin uppgift.
Nu talas om att anställda inom Nordic Battle Group ska avskedas. Märkligt. Nordic Battle Group har varit en hjärtefråga för den förra och även för den nya regeringen. För Sverige handlar det om 1 500 kvinnor och män som ska utgöra en insatsstyrka bland annat för FN och EU:s räkning. Det som förvånar är att försvarsminister Sten Tolgfors inte säger sig varit informerad om försvarets ekonomiska svårigheter. Han är ovetande.
Samtidigt sägs från försvarsmakten att man kontinuerligt informerat försvarsdepartementet om det ekonomiska läget. Tolgfors verkar inte vuxen sin uppgift eller annars har han inte tagit in den information han och hans medarbetare fått. Det dräller av politiska sakkunniga i departementen.
I grunden handlar det om människors engagemang; anställda som måste känna någon form av trygghet efter år av nedskärningar inom försvaret. Att ständigt drabbas av besparingar skapar otrygghet. Inte minst med utgångspunkt från att försvaret i dag kostar samhället närmare 40 miljarder kronor. Det borde finnas pengar.
Tolgfors står inför en lång uppförsbacke, men han är ju utsedd av ordförande Reinfeldt och då kan man ana det värsta. Han och ingen annan måste förklara varför försvaret hamnat i ekonomisk kris. Det är regeringen som sätter ramarna och det är regeringen som ska kontrollera att dessa följs. Allt annat tyder på oförmåga.
En tröst i bedrövelsen är att Sverige inte är ensamt om att granska försvarskostnaderna. I samtliga länder i Västeuropa sker en anpassning till den nya tidens krav och förutsättningar. Det ska krympas. Det anser även försvarsminister Sten Tolgfors och alliansregeringen, men det måste ske med ansvar och kunskap. Tolgfors verkar inte ha satt sig in i problematiken och synes yrvaket kommentera försvarets ekonomiska problem, som inte är nya.
Tolgfors bör dels ha insett att en omställning av försvaret kostar, dels att ett modernt svenskt försvar måste kunna möta nya hot från terrorgrupper över IT-sabotörer till att medverka vid akuta flyktingsituationer i samband med lokala krig eller vid naturkatastrofer. Till detta kommer den militära krishanteringen inom EU, där Sverige vill ha en roll. Utvecklingen i Ryssland måste också granskas.
Ingen kan tillåta sig ett hasardspel med svensk säkerhetspolitik. Däremot är de flesta av oss öppna för en nödvändig anpassning till den säkerhetspolitiska verklighet som omger oss. Smärtsam för dem som drabbas av det omfattande omställningsarbetet, men nödvändig för att vi ska ha en för den omgivande säkerhetspolitiska verkligheten topputrustad försvarsmakt anpassad till den nya tidens krav. Tolgfors sviker sitt ansvar.