Kommunen tog sitt ansvar och ställde ett boende till förfogande på ett sjukhem. Ett boende som anhöriga i all hast fick inreda och fylla med det nödvändigaste. Mannen dog fem dagar efter inflyttningen. Fallet är inte på något sätt unikt. Inte i Piteå och knappast någon annanstans. Det unika skulle i så fall vara att kommunen direkt kunde erbjuda ett boende.
Om det varit som förr, innan Ädelreformen och mer strikt uppdelning av sjukhusvård och omsorg mellan landsting och kommuner, hade mannen fått ligga kvar på sjukhusets långvårdsklinik eller geriatriska klinik till livets slut. Men den sjukhusvården har ersatts av den kommunala äldreomsorgens sjukhem.
Modellen har många fördelar, men nog kan man tycka att en patient som kommer från eget boende till sjukhuset och bedöms vara döende, ska få sluta sina dagar på sjukhuset. Att för en kort tid plötsligt tvingas till ett nytt boende är inhumant mot anhöriga och mot den som är gammal och sjuk.
Åldringsvården är inte dålig, men den har stora brister. Professor Olle Svensson vid Norrlands Universitetssjukhus har nyligen gått ut i debatten och satt ljuset på den undermåliga vård de gamla bestås därför att sjukhusen saknar såväl kompetens som vårdplatser. De skrivs ut för fort och för dåligt behandlade och får lida i onödan. Han kräver att sjukvården ger de äldre samma positiva särbehandling som den barnen får.
Inrätta "Äldrekliniker" är hans budskap. Kliniker dit de äldre skickas direkt efter operationer för att specialvårdas med hänsyn till de många sjukdomar de har. På universitetssjukhuset har en sådan specialklinik inrättats i samarbete mellan ortopedi och geriatrik. Erfarenheterna är goda.
Yngve Gustafsson, professor i geriatrik vid samma sjukhus, är starkt kritisk till medicineringen av äldre, till den dåliga uppföljningen och uteblivna utredningar. En gammal människa är lika känslig för mediciner som ett barn, men läkemedel testas inte på gamla. Biverkningarna är för stora!
Rapporter visar att gamla ofta blir sämre av medicinerna istället för bättre. Särskilt illa till ligger kvinnorna, säger Yngve Gustafsson i en radiointervju. Istället för att utreda om värken, den dåliga nattsömnen, förvirringen och den krånglande
magen beror på för mycket och fel mediciner, skriver läkaren ut sömnmedel, laxermedel och värktabletter.
Professor Gustafsson konstaterar att geriatrik, läran om åldrandets sjukdomar och det friska åldrandet, knappt existerar i läkarutbildningen, och att äldrevården har väldigt låg status bland läkarna.
Märkligt med tanke på hur mycket kvällstidningarna kan sälja på löpsedlar typ "Så lever du 9 år längre". Att hjälpa människor till ett så långt och friskt liv som möjligt borde vara ett riktigt högstatusjobb.
Fler platser för vård vid livets slut, specialistkliniker för äldre patienter som genomgått operationer och krafttag för att gamla människor verkligen blir bättre och inte sämre av mediciner. Allt annat är skamligt.
Vårddebatten behöver en ny dimension. Socialdemokraterna, som ska komma med förslag till ny sjukvårdspolitik till hösten, har mycket att bita i. Pengar finns i statskassan. Vården behöver dem. Det får vara slutsparat.