Stig-Björn Ljunggren: Vad finns bakom neutralitetskulissen?
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Poängen var att vi inte skulle bola med någon utanför vårt lands gränser - och grundskälet var att vi inte ville ha krig. Att vi älskade freden. Som vi därför haft i nästan 200 år.
I socialdemokratin växte det fram en mytologi som antydde att neutralitetspolitiken hade sina rötter i att arbetarrörelsen hade guds uppdrag att skipa fred på jorden.
För många blev det en helig princip om att inte sticka huvudet i något getingbo. Att försöka hålla truten om det gick. Att hålla sig i bakgrunden. Men med Olof Palme fick vi en mer driftig utrikespolitik, åtminstone verbalt. Neutralitet tolkades mer aktivt och Sverige utmanade stormakterna på det moraliska planet. På sjuttiotalet var vi nästan lite uppviglare som fick starkt stöd i tredje världen.
Med det perspektivet är det kanske inte så konstigt att vi också är beredda att skicka trupper till andra länder. Det gäller att inte bara prata, utan också ställa upp när vi kan göra nytta. Kriget är ju faktiskt ett sätt att ibland få fred.
Sverige är, kan man säga, fortfarande så fredsälskande det går att bli. Och visar det genom att delta i det amerikanska imperiets världsomspännande krig mot terrorismen, eller vad de nu kallas som för tillfället hotar USA:s intressen.
Vad ligger då bakom Sveriges deltagande i det globala kriget? Till att börja med finns det några drivkrafter som är naturliga och alltid kommer att finnas där: det är krigsmaterielindustrin som vill sälja sina prylar; det är militären som vill vara med och lära sig hur modernt krig fungerar; det är Imperiet som vill ha sina vasaller på tå; det är unga män och kvinnor som vill söka äventyret och försöka göra skillnad.
Men det finns också andra bevekelsegrunder, och de gör mig mer orolig. Framförallt är det tanken om att vårt engagemang ute i världen lägger grunden för den eviga freden. Att vi med våra insatser en gång för alla kan avskaffa kriget. Att den svenska utlandsstyrkan ses som ett slags förkroppsligande av Olof Palmes internationella engagemang.
Det finns ingenting som tyder på att vi står inför krigets avskaffande.Tvärtom är det vi ser i ute i världen förberedelser på en stor uppgörelse mellan den nya framväxande asiatiska makten och det stora amerikanska Imperiets försök att hålla sig kvar på toppen. Och mitt i detta finns Sverige, som en del av Europa, som är på dekis och får allt svårare att hävda sig i kampen om råvarorna.
Därför ska vi inte lyssna på vare sig socialdemokrater eller alliansare som sätter fredssträvandena i centrum. Vår utgångspunkt måste vara mycket krass: Svensk politik ska inte handla om vare sig krig eller fred utan om hur vi bäst bevarar vårt relativa nationella oberoende i en global värld - utan att isolera oss, utan att moralisera, utan att bli nostalgiska.
Neutraliteten var en kuliss bakom vilken stod en realpolitisk strävan - om att försöka vara herrar i vårt eget hus. Det måste fortfarande vara en huvudsträvan.
Men politiken för att åstadkomma detta måste ha en folklig förankring. Därför är det fel att avskaffa värnplikten. Och framförallt är det fel att mörka inför medborgarna.