Stig-Björn Ljunggren: Lite mer klasskamp kanske?
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
"Och just nu önskar jag inget annat än att fransk
polis, ridande eller ej, ska åka ut till Orlyflygplatsen och slå in skallarna på dessa vidriga franska arbetarkräk som gör så att jag kanske inte kan åka till Frankrike på fredag".
Och så lade han till, som text till en bild där en polis som sitter på en häst som stegrar sig över en hjälplös man på gatan: "Jag vill inte ha någon Saltsjöbadsanda, jag vill ha en blodig och våldsam klasskamp."
Numer verkar det, enligt Resume som skrivit om fallet, som om denne "assistant brand manager" är arbetslös. Han fick sparken. Härligt med lite klasskamp! En fördel med hans blogg är dock att jag inte sorterade Tvärdrags senaste nummer, om arbetarklassen, direkt in i högen med rubrik "Dead On Arrival". Tvärtom var det med förtjusning som jag fiskade upp SSU:s teoretiska organ i posthögen. Efter att ha läst om arbetarhatarens utgjutelser kändes det befriande.
Tvärdragsskribenterna försöker problematisera klass-begreppet och lyckas faktiskt visa att arbetarklassen fortfarande finns. Men inte bara i en fånig marxistisk mening, där det enbart handlar om positionen på arbetsmarknaden, utan också i kulturell mening.
En del i Tvärdrags framställning luktar av White Trash, av ångest från gruppen "vi-som-blev-kvar-när-högskolan-blev-inträdesbiljett-till-framtiden". Det blir lite som att läsa om de djupa suckarna från Jordbrukssverige när samhället stöptes om och industrialismen trängde undan det gamla.
Men Tvärdrag lyckas framför allt problematisera arbetarklassbegreppet, i synnerhet när skribenterna ryker ihop om feminismen kontra socialismen. Då blir det härligt förvirrat.
Katrin Kielos, den lysande stjärnan bland unga socialdemokrater, skriver bland annat en text om hur homfrågan kan klassanlayseras. Hon anklagar socialdemokatin för att ha hakat på alla som vill göra homofrågan till en gullfråga om radhusbögarnas tillvaro. Men borde inte s försöka förstå sig på arbetarklassbögens perspektiv?
Tvärdrag är alltid läsvärt när skribenterna törs vara lite mer teoretiska. Och utmanar. Inte så förbannat förutsägbart. Och politiskt korrekt. Själv kunde jag inte låta bli att tänka på John Lennons A Working Class Hero när jag läste Tvärdrag. Där finns kritiken mot det vi kallar för Jante, som är ett större hinder för arbetarklassens befrielse än det faktum att väljarkåren inte vill ha några jädra löntagarfonder.
John Lennon utmanade den allmänna opinionens kvävande präktighet, något som också ingår i klasskampen:
"As soon as your born they make you feel small, By giving you no time instead of it all /…/ They hurt you at home and they hit you at school, They hate you if you’re clever and they despise a fool /…/ Keep you doped with religion and sex and tv, And you think you’re so clever and classless and free, But you’re still fucking peasants as far as I can see, A working class hero is something to be, A working class hero is something to be.
There’s room at the top they are telling you still, But first you must learn how to smile as you kill, If you want to be like the folks on the hill, A working class hero is something to be"
Läs det noga och begrunda. Går det att sjunga på svenska?