Starka kvinnor
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
- Hon blev, trots sin styrka och sin framsynthet, behandlad som många andra färgstarka kvinnor inom arbetarrörelsen, bortmanövrerad och ibland stoppad på viktiga poster.
Du har jobbat länge med den här boken. Vad var det som inspirerade dig skriva en bok om Alva Myrdal?
- Ja, tre år har det tagit. Alva har alltid fascinerat mig. I hennes liv fanns så mycket dubbla budskap. Sedan har hon gjort en massa bra saker. Samtidigt har hon dömts ut. Både som människa och mamma.
- Jag var nyfiken på vem hon verkligen var. Hur hon var som människa och vilken kvinna hon var? Puffen framåt var att min mamma träffade Kaj Fölster, dotter till Alva och som också skrivit en bok om henne. Efter mötet ringde hon upp mig och sa att nu måste du skriva om Alva. Jag gick till arkiven och jag gick till mitt förlag och på den vägen är det.
Förutom att Lotta Gröning berättar om Alva Myrdal har hon också en rad personintervjuer i sin bok. Hon har samtalat med människor som träffade och arbetade tillsammans med Alva. De har fått ge sin syn på henne.
- Jag har träffat både Kaj och Jan Myrdal, personliga vänner och hennes personliga sekreterare, men också Sten Andersson, Tage G Peterson, Gertrud Sigurdsen, Maj-Britt Therorin och Sverker Åström. Jag har pratat med folk som funnits i hennes närhet och som arbetat tillsammans med henne.
Hur blir din bild av Alva Myrdal?
- Det som framgår tydligast var att hon var en otroligt effektiv kvinna. Hon hade ett inrutat, uppskrivet schema för varje dag. Från det hon vaknade på morgonen till hon skulle gå till sängs. På morgnarna skrev hon sin korrespondens och åt frukost med barnen. Sedan använde hon en halvtimme för att tala om vad hemhjälpen skulle göra under dagen. Sedan åkte hon på jobbet. Kom hem. Hade en stund med barnen. Jobbade med Gunnar. Dagen var totalt inrutat.
- Men det var Alva som fick all skuld för att familjen åsidosattes. Även om Gunnar alltid fanns med är det Alva vi dömer. Man glömmer lätt bort att barnen också hade en pappa, men det var en pappa som var väldigt avundsjuk på sina barn.
Vad hände när de två blev äldre. Blev de tillsammans sig igen?
- De kom närmare varandra. Inte mer. Under Alvas tid som ambassadör i Indien och när Gunnar skrev "Asiatiskt drama" flyttade de ihop igen. De satt där i samma rum och jobbade i var sin stol. Sent blev hon sedan minister. Hon var en stark kvinna, skarp och drivande. Hon tog utrymme. Något som många ledande socialdemokrater hade svårt att klara.
Hur ser man på paret Myrdal i dag?
- Alva är fortfarande före oss. Det som fascinerar mig är att Alva Myrdal redan på Tage Erlanders tid skrev ett brev om byråkratin inom socialförsäkringssystemen. Hon tyckte att byråkratin blivit viktigare än de människor som samhället hade att stödja.