SSU ska lägga krutet på politiken
KONGRESS. I dag ska SSU välja ny ordförande. Det är två tjejer som kandiderar; Jytte Guteland, som är valberedningens hopp och Laila Naraghi, som nominerats av elva SSU-distrikt. Båda är i SSU:s mittfåra.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Om allmänheten börjar uppleva SSU som en notorisk fiffel- och mygelorganisation drunknar politiken i allt spektakel. Därför är det viktigt att allt kring eventuellt smussel med bidragspengar i Värmlandsdistriktet utreds och att alla papper kommer på bordet. Snabbt.
Det är tyvärr ingen upplyftande bild av SSU som visats de senaste året. Det verkar som en mygelkultur satt sig ordentligt i organisationen, där olika grupperingar inom förbundet bekämpat varandra med allehanda skumma medel. Med Anna Sjödin som ordförande fanns förhoppningen om att detta skulle få ett slut. Fortfarande finns dock en höger- och vänsterfalang inom förbundet.
I stället för alla interna bråk och skandaler måste SSU åter bli en radikal vänsterkraft. I dag är man mer en liten jasägande jolle på rep efter moderpartiet. När ledande SSU:are på den så kallade högerkanten väjer för ord som "arbetarklass" och "socialism" är det något riktigt fel.
Det är tyvärr ingen upplyftande bild av de politiska ungdomsförbunden vi kunnat se de senaste åren. I SSU har det myglats med pengar och medlemsstatistik. Liberala ungdomsförbundet har gjort dataintråg. Även inom de unga moderaterna har det förekommit uppblåsta medlemstal.
Tidigare var SSU en rekryteringsbas till det
socialdemokratiska partiet. Så är det inte längre. En rad SSU-ordföranden har blivit män och kvinnor i staten, från Ingvar Carlsson till Anna Lindh. Anna Lindh var den hittills senaste som SSU-ordföranden som fått en framskjuten roll i det socialdemokratiska partiet. Om hon varit i
livet i dag hade hon varit partiordförande.
På många sätt har ungdomsförbunden sig själva att skylla för att utvecklingen gått snett. De har inte jobbat nog tufft för de frågor som berör dagens ungdomar. Från arbetslöshet till billiga bostäder. Istället tycks ledningen vara befolkad av yngre personer med i första hand karriär i blick.
En tredjedel av de unga politiker som valdes in i våra kommunala församlingar valet 2002 hoppade av sina uppdrag. Besvikna. Var fanns ungdomsförbunden för att stötta dessa ungdomar? Höll de bara på med interna intriger?
Liksom övriga ungdomsförbund har SSU förlorat många medlemmar de senaste åren. Om inget radikalt görs tynar man så sakteliga bort. I dag har förbundet bara några tusen medlemmar. I takt med alla skandaler väljer unga människor andra lösningar för sitt samhällsengagemang än något politiskt ungdomsförbund.
Samtliga politiska ungdomsförbunden har svårt att locka nya medlemmar. De har inte i alla lägen verkat för de unga i samhället och för de frågor som berör ungdomar. Snarare har ungdomsförbunden blivit trista kopior av moderpartierna.
I ett samhälle där de rikare blivit rikare och de fattigare allt fattigare krävs ett radikalt och tydligt SSU. Inte ett tramsigt. Om samhället ska förändras räcker det inte med att enbart putsa på ytan. Det krävs radikalare grepp och framförallt nya ideer.