Skolpeng som gav resultat
PROBLEM. Visst finns det problem i den svenska skolan. Till en del överdrivna, till en del verkliga. Vuxennärvaron i skolan är inte alltid som den borde vara. Antalet obehöriga lärare har blivit flera under senare år. Allt fler slutar grundskolan utan godkända betyg.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Målet var att öka personalen med 15 000 tjänster. Det blev 5 300. Bra ändå, menar Skolverket eftersom kommunerna under tidsperioden planerade att göra sig av med omkring 10 000 skoltjänster. Resultatet blev dels fler vuxna i skolan, dels att barn till lågutbildade fick ett bättre undervisningsstöd än vad de annars skulle fått. De flesta kommuner valde nämligen att använda den nya resursen för att stödja de svagaste eleverna.
Från och med i år ersätts Wärnersson-pengarna, uppkallade efter den dåvarande socialdemokratiska skolministern Ingegerd Wärnersson, av ett statsbidrag på fem miljarder kronor. Pengar som är inbakade i det generella statsbidraget till kommunerna.
Om detta leder till att fler vuxna får plats i skolan är svårt att sia om. I farans riktning ligger att skolan kan förlora på nyordningen, som självfallet applåderas av skolminister Jan Björklund. Just nu har kommunerna hygglig ekonomi, men hur ser det ut om några år då åldersboomen får ordentligt genomslag?
Det säger sig självt att neddragningar inom skolan på sikt leder till problem. Det är något vi redan upplevt i att klasserna blivit större, skolpsykologer och skolsköterskor har minimerats till en obetydlighet. För att inte tala om avsaknaden av moderna läromedel.
Bristen på resurser har i första hand drabbat de svaga eleverna. Något som vi kan avläsa i allehanda statistik som visar att allt fler elever har svårt att klara sin grundläggande kunskapsinhämtning. Det behövs speciallärare, skolpsykologer och andra stödpersoner för att skolan ska klara dem som halkar efter, eller är dåligt studiemotiverade.
När det gäller kunskapsbrister är alla överens om att detta problem till stor del kan undanröjas om det ges möjligheter till stödundervisning till de elever som har extra svårt med vissa ämnen. Vi vet att många elever har problem med till exempel matematik, svenska och engelska, men inte sällan saknas resurser för nödvändig stödundervisning.
De som inte kan hänga med i grundskolans studietakt måste få den stödundervisning de behöver. Då hjälper inte nya betygsskalor eller hårdare tag. I stället krävs extra tid och extra resurser.
Ett problem är att det ofta är svårt att kontrollera hur kommunerna använder de resurser som kommer skolan till del. Staten har svaga eller obefintliga sanktionsmöjligheter när det gäller hur kommunerna använder de generella statsbidragen.
Det måste vara en självklarhet att den obligatoriska skolan ska vara likvärdig för alla. Detta innebär att olika skolor kräver olika resurser beroende på elevernas sociala bakgrund och möjligheter till en lugn och utvecklande studiemiljö.
Inriktningen måste vara att alla, oberoende av etnisk eller social bakgrund, ska ha samma möjligheter att nå de för skolan uppsatta målen.