Sammanhållning som gav resultat
LO-MAN. Erland Olauson kan upplevas som en doldis i LO, men han har jobbat för facket och Landsorganisationen nästan hela sitt yrkesverksamma liv. Han anställdes som LO-jurist 1976. 1980 blev han chef för LO:s rättsskydd, som kan liknas med fackets egen advokatbyrå.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Vad som ledde Erland Olauson in i LO var hans intresse för arbetsrätt och så det politiska engagemanget. Som ung SSU:are var ett jobb på LO en utmaning. Ja, ett drömjobb.
Så visst är det spännande att möta Erland Olauson i LO-borgen. Inte minst efter vårens
avtalsförhandlingar.
Erland Olauson: - Avtalsrörelsen visade att sammanhållning ger resultat. Inför årets avtalsrörelse satte vi upp två mål; dels att löneökningen skulle ligga på minst 3,9 procent (omkring 825 kronor), dels en satsning på en kvinnopott för att få upp kvinnolönerna. Om detta grälade vi ett tag internt, men vi blev snart överens.
Liksom vid tidigare avtalsrörelser var LO-gruppen enig om att industrin skulle lägga golvet. I efterhand har det kommit kritik för att avtalen blivit för höga. Speciellt avtalen inom Kommunal, Handels och Hotell- och Restaurang har ifrågasatts, men kvinnopotten fanns hela tiden med som en viktig del i avtalsrörelsen. Någon gång måste lågavlönade kvinnor få del av en högkonjunktur. Lönerna måste utjämnas mellan lågavlönade kvinnor och bättre betalda män.
- Det viktiga för oss var att industriförbunden ställde upp på en jämställdhetspott. Fördelningen av denna var det upp till de enskilda förbunden att förhandla fram. För LO är frågan om mer jämställda löner väsentlig. I många kvinnodominerade jobb ligger lönen 86 procent lägre än av männens. Ju fler kvinnor det finns inom ett avtalsområde desto sämre har löneutvecklingen varit, menar Erland Olauson.
Som exempel på hur verkligheten ser ut kan man jämföra en undersköterska med sitt ansvar för vård och omsorg och en manlig truckförare. Det skiljer omkring 2 000 kronor i månaden i lön.
- Avtalsrörelsen var ett ordentligt lyft för att utjämna lönenivåerna. Vi har försökt tidigare, men inte nått så långt som denna gång. Och det bästa var att alla var överens om saken, säger
Erland Olauson.
I debatten har det framförts att löneökningarna driver på inflationen och höjer räntorna. Det avvisar Erland Olauson. De enda som fått riktigt kraftiga löneökningar är de verkställande direktörerna i de börsnoterade företagen. Här handlar det om tvåsiffriga tal.
Då talas det aldrig om att löneökningarna skapar kostnadstryck eller högre räntenivåer. Dessutom har högeralliansen sjösatt hela 13 miljarder i ofinansierade skattesänkningar. Det är klart att Riksbanken reagerar surt, men det beror inte på lönenivåerna.
- Jag tror att arbetsgivarparten med Reinfeldts regering hade hoppats på skördetid, men de mötte ett enat LO. Något som kanske överraskade dem. Att umgås med arbetsgivare är som att dansa jenka. Två steg framåt och ett bakåt. För oss är det viktigt att parterna själva tar ansvar. Inte att förlita sig på en regering.
Erland Olauson konstaterar att arbetsgivarna har en rad punkter som man presenterat för regeringen där man vill förändra arbetsrätten. Det handlar bland annat om Lagen om anställningsskydd. Samtidigt säger man sig vilja slå vakt om den svenska modellen och kollektivavtalen.
- För oss är det avgörande att de avtal vi förhandlar blir påskrivna och att vi är överens. Sedan må Urban Bäckström fortsätta med sin propaganda för att urholka rättvisan på arbetsmarknaden. Så länge vi är överens med vår motpart kan vi ta detta med jämnmod.
För LO och Erland Olauson är jämställda villkor för alla anställda framtidsfrågan. Steg för steg ska man lyckas. Numer är pensionsavtalen för tjänstemän och LO-kollektivet likvärdiga. Så har det inte alltid varit, men det är en framgång för LO att det nu är så.
- Vi känner ändå pressen från högerregeringen. Försämringen av a-kassan är bara till för att göra facket svagare.
LO har självfallet en beredskap för om regeringen tillsammans med arbetsgivarna skulle försvaga arbetstagarnas ställning. Det finns skiljaktigheter inom regeringen.
- Framtiden för utvisa var vi hamnar, säger
Erland Olauson.