Så skapas en låglönemarknad
DUMPNING. Regeringens skatterabatt på hushållsnära tjänster tycks utvecklas till en stor utmaning för facket. Kombinerad med inhyrd arbetskraft från EU:s låglöneländer blir reformen en oslagbar prisdumpare och, får man förmoda, lönedumpare.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Att hålla rent och snyggt, laga mat och passa barn är viktiga sysslor. Det är inte innehållet i de hushållsnära tjänsterna som ska kritiseras. Det är reformens fördelningspolitiska träffsäkerhet. Den är usel såväl geografiskt som mänskligt. De män och kvinnor som utför de hushållsnära tjänsterna lär inte komma upp i löner som gör de möjligt att leja någon som städar hos dem, medan de själva är på jobbet.
Den invändningen mot skatteavdraget brukar från borgerligt sinnade politiker och sympatisörer bemötas med argument som; "Än sen då? Alla som jobbar på Volvo har väl inte råd att köpa en ny bil. Ska dom för den skull sluta göra bilar?"
Det handlar inte om det. Ingen likhet råder mellan köpet av bil och köpet av skattesubventionerade hushållsnära tjänster. Alla Volvoarbetare har kanske inte råd att köpa en ny bil, men de som har råd får betala hela bilen själva. Staten öppnar inte kassakistan och betalar halva bilen med skattemedel. Det är vad det handlar om. Fördelning av gemensamt inbetalda skatter.
Många nystartade städföretag, men också många nedlagda, uppger Skatteverket och hur många nya jobb som skapats eller kommer att skapas är osäkert. Enligt Dagens Industri (3/8) har de två största hemserviceföretagen inte märkt någon rusning, medan städbolag som hyr sin personal från bemanningsföretag i Lettland, växer kraftigt.
Med lettiska löner och regeringen Reinfeldts häftiga skatterabatt kan kunderna få villan städad, trädgården fixad och barnen hämtade på dagis för priser som inte ens den "svarta" marknaden sägs kunna konkurrera med.
Av artikeln i Dagens Industri framgår att letterna skattar i hemlandet och kommer upp i en nettolön på 60 kronor i timmen, de första tre månaderna. Därefter ökar lönen till 65 kronor netto. Lönen bygger på en grundlön och en skattefri provision. Efter sex månader åker de hem. I annat fall måste de skatta också i Sverige.
Den som köper tjänster av städbolaget får betala mellan 150 och knappt 250 kronor timmen och när regeringens skatterabatt halverat priset blir det billigare än att leja svart, hävdar företagets ägare.
Det här bolaget är, inte oväntat, också det som växer snabbast. Vem vill betala 150 kronor för någonting som kan fås för sjuttifem spänn?
"Det är helt vansinnigt för oss i en bransch där vi arbetar för att få svenskar och invandrare att gå in och arbeta seriöst", säger Christina Holmefalk, ordförande i branschorganisationen Sveriges rengöringstekniska förbund, SRTF, till Dagens Industri. Hon ser ett stort problem framför sig, med risk att alla städbolag måste sänka sina priser till kunderna. På det följer, får man anta, sänkta löner till en grupp som redan har låga löner, såvida inte städbolagen har feta marginaler att ta av.
Letter ska vara välkomna att jobba i Sverige, men de ska givetvis ha avtalsenlig lön och i övrigt villkor enligt svensk modell. Om de sedan får högre nettolön än sina svenska kolleger, därför att inkomstskatten i hemlandet är låg, hör inte dit. Däremot kan väl ingen, inte ens näringsminister Maud Olofsson, c, begära motsatsen; "lettisk" lön och svensk inkomstskatt. Men dit kan städbolagens personal vara på väg. Facket i Sverige och Europa lär få nya "Vaxholmsfall" att driva i städavdragens kölvatten.
Fotnot: Vaxholmsfallet eller Laval-målet handläggs av EG-domstolen och handlar om huruvida svenska facket har rätt att ta till stridsåtgärder för att hävda svenska avtal i Sverige mot utlänska företag , eller om det strider mot Europarätten. EG-domstolens generaladvokat Paolo Mengozzi har föreslagit domstolen döma till fackens fördel, för att undvika social dumpning. Domstolen funderar ännu på domslut.