Riksbanken jagar sig själv
RÄNTAN. Europeiska centralbanken, ECB, lämnade räntan oförändrad, men Riksbanken kunde inte hålla sig. Den höjde till 4,25 procent och hissar upp räntan till nya rekordnivåer. Riksbanken har av allt att döma bara ett mål; inflationen. Arbetsförmedlingens färska rapport om sämre tider på arbetsmarknaden lämnas därhän.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
USA:s centralbank har sänkt räntan till 3 procent, Europeiska centralbanken, ECB, avvaktar och lämnade räntan oförändrad på 4 procent vid senaste mötet. Riksbanken säger sig också vara väldigt osäker om vart den svenska ekonomin är på väg, men istället för att avvakta väljer den att köra om ECB och höja räntan till 4,25 procent.
Gårdagens höjning var Riksbankens sjunde sedan september 2006. För småhusägare med en miljon kronor i rörligt bolån innebär de många höjningarna att boendekostnaden stiger med drygt tusen kronor netto i månaden. Där försvann lönelyftet för många hushåll.
Även lån med bundna räntor stiger och påverkar boendekostnaden den dag de förnyas. Vanliga konsumtionskrediter och företagens checkkrediter blir givetvis också dyrare och summan som blir över till konsumtion och investeringar krymper.
Riksbankschefen Stefan Ingves säger att det är inflationen som ska bekämpas. Den ska tryckas tillbaka till två procent. Men där är den faktiskt redan. När inflationen rensats från Riksbankens räntehöjningar, som våldsamt ökat boendekostnaden och varit den värsta drivkraften bakom uppgången, och
regeringens höjning av skatter och
avgifter har priserna på varor och tjänster inte ökat med mer än två procent.
Höjningar som varken Riksbanken eller hushållen kan göra någonting åt. De höjda priserna på frukt, grönsaker och mejeriprodukter har att göra med dyrare bensin, väder och vind och brist på mjölk. Mjölkbönderna har lagt av därför att de fått för liten del av det pris konsumenterna betalar för alla livsmedel baserade på mjölk. För höga lönelyft är inte heller någon gångbar förklaring. Av de omtalade jättelyften blev intet. Lönerna har ökat överraskande litet.
I en oberoende granskning av Riksbankens penningpolitik åren 1995-2005 utdelas skarp kritik. Inflationen har jagats alltför nitiskt med alltför hög ränta och förorsakat att arbetslösheten bitit sig fast på en hög nivå. Granskarna framhåller att Riksbankens penningpolitiska uppdrag gäller kampen mot arbetslösheten i lika hög grad som kampen mot inflationen och att nya räntehöjningar bör läggas åt sidan. Inflationen kan gärna få stiga över målet. För jobbens skull och för att kompensera hushållen för de åtskilliga miljarder kronor de fått lägga på oskäligt höga räntor.
Den allsmäktiga Riksbanken sågade rapporten och räntan som då var 2,75 procent har sedan dess höjts sex gånger. Arbetsmarknaden är fortfarande stark, men de första rapporterna om att sämre tider är på väg droppar in. De lediga jobben ökar inte längre, efterfrågan på arbetskraft viker och personal sägs upp. Ericsson varslar tusentalet anställda och från ABB:s fabrik i Öjebyn försvinner 70 jobb. Arbetsmarknaden och ekonomin kyler av sig självt. Riksbanken driver upp inflationen och driver på nedgången.