De flesta europeiska sjukförsäkringar har en bortre gräns för hur länge den sjukförsäkrade redovisas som sjukfrånvarande i statistiken. Någon sådan gräns finns inte i Sverige och det påverkar statistiken kraftigt. Vad som heller inte kommer fram är att Sverige har Europas äldsta arbetande befolkning, ligger trea efter Danmark och Nederländerna sett till hur stor andel av arbetskraften som förvärvsarbetar och när det gäller kvinnor som arbetar utanför hemmet står Sverige och Danmark i en klass för sig.
Och desto fler som arbetar, dessutom långt upp i åldern, desto fler riskerar att bli sjukskrivna. Fakta som borgerligheten struntar i. De passar inte in i den världsbild alliansen behöver för att rättfärdiga urholkningen av
socialförsäkringssystemet, sänka skatterna för de besuttna och tvinga, redan utslitna människor, till låglönejobb.
Nu ska också Sverige få en bortre gräns för sjukskrivning. Statistiskt kommer svenska folket att tillfriskna på ett mirakulöst sätt, tack var den borgerliga regeringens insatser. Sjukskrivning ett år med möjlighet till maximalt ytterligare 18 månader, men senast efter sex månader ska den sjukskrivnes arbetsförmåga testas mot hela arbetsmarknaden om han eller hon inte fått någon lämplig omplacering hos sin gamla arbetsgivare.
Genom diverse dribblande med beräkningsunderlag, siffror och kommatecken sänks ersättningen för sjuka, föräldralediga och i stort sett alla med ersättning från Försäkringskassan. Tusentals personer kommer, enligt Försäkringskassans beräkningar, att få en redan försämrad sjukpenning ytterligare sänkt. Regeringen plockar in 1,1 miljarder kronor.
De tuffare sjukpenningreglerna ska backas upp med 3,4 miljarder som satsas på rehabiliteringssgaranti och förstärkt företagshälsovård. Utmärkt. Men om nu regeringen Reinfeldt månar om de långtidssjukskrivna, varför då inte börja med de mjuka insatserna? Att de hårdare tagen sätts in och fungerar från dag ett, behöver vi inte tveka om. Hur det blir med det andra är högst osäkert.
Enligt Thomas Eneroth, s, vice ordförande i socialförsäkringsutskottet saknar nästan hälften av alla anställda företagshälsovård. Ett faktum man
inte ändrar på i en handvändning. Privata företag ska anlitas för att hjälpa sjukskrivna att återfå arbetsförmågan. Ersättningen till företagen ska vara resultatbaserad. Det låter ju bra, men än mer illavarslande.
Privatföretagen som åtar sig jobbet lär får en garanterad försörjning med allmänna medel plus en bonus som växer med antalet helt eller delvis friskförklarade före detta sjukskrivna. Med det upplägget är risken uppenbar att människors förmåga att förvärvsarbeta överskattas.
De rehabiliterade ska få gå ut på "nyfriskjobb"som fixas genom att arbetsgivaren får dubbel rabatt på arbetsgivaravgiften. En billigare variant av de, av borgerligheten, så föraktade Plusjobben. De andra, de som inte blir nyfriska, torde få bli kvar i sin sjukdom, men med sämre ersättning eller klassas som arbetslösa.
Om regeringen Reinfeldt ska bli trovärdig i sitt uppsåt får den allt lov att lägga undan tumskruvarna och satsa på terapi, rehabilitering och utbildning. Och sätta press på företagen med krav om företagshälsovård och mänskligare arbetsmiljöer och arbetstakt.