Regeringen pressar kvinnorna
MOTSTRIDIGT. Regeringen satsar i år 400 miljoner kronor på att stärka kvinnornas ställning i samhället. En stor summa. Problemet är att samma grupp får betala med försämrad trygghet. Alliansens arbetslinje sätter kvinnorna under hård press.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Och Reinfeldt har rätt. Kvinnorna jobbar för låga löner på slimmade arbetsplatser inom vården, omsorgen och skolan. Dessvärre har de också de sämsta arbetsvillkoren i privata sektorn, oavsett det gäller handeln, hotell- och restaurang eller industrin. Inom i stort sett alla yrken har kvinnorna lägre lön än männen, inte på grund av lägre utbildning, mindre erfarenhet och skicklighet, men på grund av kön.
Är det någon som kan göra någonting för att förbättra kvinnornas villkor så är det statsministern och hans regering. I synnerhet när det gäller arbetsvillkoren inom offentliga sektorn. Den är skattefinansierad och för att lätta på trycket och höja den faktor som gör att kvinnorna går till jobbet med större glädje och frimodighet krävs ekonomiska insatser.
Kommuner och landsting sliter i stort sett ständigt med hårda besparingskrav. De har knappast pengar till att både höja lönerna och öka personalstyrkan. Ska det bli möjligt måste statskassan öppnas. Några sådana budskap fanns inte i Reinfeldts julpredikan.
Den politik regeringen Reinfeldt för går helt på tvärs, med hans uttalade ömmande för kvinnorna. Det är framför allt kvinnorna som får ta stötarna när alliansregeringen försämrar välfärdens trygghetssystem för att föra sin arbetslinje och sina skattesänkningar i hamn.
Försämringen av a-kassan är det som slår hårdast mot kvinnorna. Att de höjda avgifterna främst drabbar de lågavlönade, det vill säga kvinnorna, är väl känt. Låg lön och hög arbetslöshet går hand i hand. Och det ska kosta att vara arbetslös, enligt Alliansens filosofi.
Mindre känt är att kvinnorna dessutom löper risk att inte få någon ersättning alls från a-kassan om de förlorar jobbet. Det hänger ihop med de nya beräkningsreglerna som kräver fler arbetade timmar och samtidigt bara godkänner verkligt arbetad tid, inte avtalad arbetstid. En riktigt diabolisk kombination.
Frånvaro som sjukdom och vård av barn dras bort och kvinnor som jobbar deltid, och det gör väldigt många, kan snabbt straffa ut sig. Även för en heltidsanställd med låg lön kan ett par dagars frånvaro per månad sänka a-kasseersättningen med ett par tusenlappar.
Mer än 700 000 kvinnor jobbar deltid. Inte för att deltid är vad de önskar utan för att deltid är vad arbetsgivaren erbjuder dem. I april försämras dramatiskt möjligheten att stämpla upp till heltid. Gällande 300 dagar med deltidsersättning från a-kassan krymper tll 75 dagar. Åtta månader, sedan är det slutstämplat.
Till sommaren bjuder regeringen på ännu en försämring. Den som är sjukskriven längre än tolv månader får sänkt sjukpenning från 80 till 75 procent. Att försäkra sig mot försämringen blir omöjligt.
Åtstramningarna i trygghetsförsäkringarna gäller givetvis både män och kvinnor, men de slår hårdast mot kvinnorna, visar en granskning Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, IAF, gjort. Det är framför allt kvinnorna som jobbar deltid, som stannar hemma med sjuka barn och som själva är sjuka. Hög riskfaktor vad gäller att straffa ut sig från a-kassan,
Vad gör då regeringen för att stärka kvinnornas ställning på arbetsmarknaden? Stoppet för deltidsstämpling skulle kunna vara ett verktyg, om det kombinerades med en lag som ger rätt till heltid. Den socialdemokratiska regeringen hade tagit fram ett förslag i den riktningen. Regeringen Reinfeldt kastade förslaget i papperskorgen.
Istället har alliansregeringen förlängt arbetsgivarens rätt att visstidsanställa till två år. Var femte kvinna som arbetar, arbetar under visstidsanställningens osäkra förhållanden, enligt granskande reportage i Dagens Arbete. Visstid, deltid och låg lön. Det är nog inte så konstigt att två av tre sjukskrivna är kvinnor.
Kvinnovännen Fredrik Reinfeldt har mycket att bevisa.