Putin och makten
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Vid presidentvalet i mars 2008 har Putin ställt sig bakom den 66- årige Viktor Zubkov, som i dag är premiärminister. En grå och minst av allt karismatisk politiker utan snarare en av Putins mest förtrogna.
Putins Ryssland försöker samtidigt återta platsen som en stormakt. Detta med olje-och gaspengar som ekonomisk ryggrad. Kammen har växt under de senaste åren. Numera tar Ryssland för sig i utrikespolitiken. Lyder man inte Putin stryps en gasledning alternativt oljeledning i ett med ett grannland uppgjort avtal. Just nu hotas åter Ukraina.
Ryssland har sagt nej till FN-planen om Kosovo och nu senast till CFE-avtalet för nedrustning liksom till ett europeiskt missilförsvar. Ett litet land som Estland har fått känna av det nya Ryssland, som allt mer börjar likna det gamla Sovjet.
Det är en antydan av att det kalla kriget har kommit tillbaka. Den ryska militärmakten är fortsatt svag, men kan på sikt åter bli ett hot mot övriga Europa. Allt mer är det gamla kommunistiska reaktionsmönster som styr Ryssland. Vladimir Putin spelar ett högt spel, men i dag i en värld som bekämpar totalitära regimer.
Sedan Vladimir Putin tillträdde som Rysslands president har förhoppningarna om att den gamla Sovjetstaten skulle förvandlas till en fungerande demokrati grusats. I dag utgår all makt från Kreml och från Putin. Oppositionen har mer eller mindre tystats. Media går nästan helt i Kremls ledband.
När Boris Jeltsin utsåg Vladimir Putin som sin premiärminister sågs han som en i raden av nya premiärministrar, men utvecklingen spelade Vladimir Putin i händerna. Dessutom skapade han snabbt en egen profil och är i dag Rysslands mesta politiker. Sedan må vi som ser Ryssland utifrån tycka vad vi vill; Putin är enormt populär. Det var Boris Jeltsins hälsa som gjorde att Putin fick sin stora möjlighet. När Jeltsin slutligen tvingades lämna presidentposten stod Putin redo.
Rekordsnabbt fick Putin ett brett folklig stöd. Något som han skickligt utnyttjat. Istället för den alkoholiserade Jeltsin fick Ryssland en stark och vital president som sade sig vilja bekämpa korruption, maffiavälde och maktmissbruk. Nu har vi facit.
Framgångar har inte uteblivit, men priset för demokrati och mänskliga rättigheter har varit högt. Den ryska ekonomin är i dag stark, men kriget i Tjetjenien är inte slut. Pampväldet och byråkratin i Ryssland är omfattande. Den svaga opposition som finns bekämpas med kravallpolis.
Den demokratiska utvecklingen i Ryssland har gått i stå. Oppositionen mot Putins politik har allt svårare att hävda sig. De flesta medier från tidningar till tv kontrolleras av Kreml. Det mest utmärkande draget i Ryssland i denna stund är en bristande tilltro till demokrati, mångfald och mänskliga rättigheter. Putin håller i taktpinnen.