Politiker i Edens lustgård
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Och sedan är här en sköldpadda som skovlar sig fram över stengolvet, surmulen och fullt upptagen med sig själv. Det är obegripligt hur den hamnat här. Det är således ett Eden minus citroner. Och det är allvarligt. Ty utan citroner blir den obligatoriska Gin & Tonicen jolmig.
Detta är exakt vad min Nallepuh-hjärna klarar av. Tre obegripliga saker - citroner, kolibrier, sköldpaddor - och jag känner att det är nära tilt. Överhettning. För många bollar i luften.
Hur är det med kolibrin? Vilken politik och ideologisk inriktning har den? Och sköldpaddan? Kan vi sätta etikett på den? Sköldpaddan är onekligen ganska lik en traditionell socialdemokratisk politik. Den är lite klumpig och gråmulen, tar små steg i taget, oerhört bestämd och koncentrerad för sekunden, men kan plötsligt byta spår när det behövs. Utan att bry sig. Omöjligt att förstå om det är mallig nonchalans eller enveten viljestyrka som ligger bakom.
Så fort den blir irriterad på något i omgivningen försvinner den in i sitt skal och surar. Sedan fortsätter den att krypa längs muren för att hitta ett lämpligt hål att försvinna in i. Flyttar man den några meter kravlar den sig iväg till utgångspunkten och börjar där den slutade. Till synes oberörd över att den sedan fortsätter med kontrakurs.
Och så plötsligt är den försvunnen. Sannolikt har den hittat en passage som ingen visste fanns, som inte borde finnas där, som vi andra inte kan upptäcka. Sköldpaddan har hittat nya territorier att skovla sig fram genom.
Då är kolibrin mer pålitlig. Den kommer tillbaka med jämna mellanrum, den hovrar kring blommorna med två propellrar på sidorna, sträcker ut en lång snabel och tankar blixtsnabbt över de godbitar som går att krafsa åt sig.
Den är för stor för att vara en insekt, för liten för att vara fågel. Elegant med sin exakthet och samtidigt lite småäcklig i sin metalliska skepnad. Och det är ifrågasatt om det är en kolibri eller egentligen något annat. Vänster kanske?
Vänstern har en förmåga att ständigt söka efter resurser som andra skapat för att sedan krafsa åt sig dem under förevändning att de ska delas ut till de fattiga. Den är av naturen kleptokratisk. Men samtidigt är den förutsägbar och pålitligt. Alltid lika kritisk, men samtidigt oförmögen att själv skapa något bättre. Och det pågår en ständig diskussion om vänstern är äkta vänster och vem som är klassförrädare och egentligen tillhör insekterna ...
Citronträdet - kan det vara Alliansen? Den har tiden fram till 2010 att ge svenska folket en guldkant på tillvaron som en citron till gin & tonic innebär. Lyckas inte det, då kommer sågen fram och det blir nyplantering. Och sköldpaddan kommer tillbaka, ivrigt kompletterad med en kolibri som ett kuttersmycke för det envetna trampandet framåt mot nya inte alltför djärva mål.