Poliser som bristvara
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I många polisdistrikt är bara varannan polis i tjänst. Nu är de tyvärr inte bara på sommaren som poliser saknas, vilket många fått erfara som önskat få kontakt med en polis.
Nu när juli månad närmar sig börjar det kärva ordentligt för den som vill nå en polis. Särskilt i glesbygd. I många polisdistrikt är bara varannan polis i tjänst. Nu är det inte bara på sommaren som poliser saknas, vilket många fått erfara som önskat få kontakt med en polis.
I dag har det tyvärr blivit allt vanligt att polismyndigheten tvingas välja mellan människors trygghet och den
egna budgeten. Övertidsuttagen är begränsade.
Poliser som ska vara ute på gator och torg är låsta av administrativa rutiner, eftersom många av polisens civilanställda fått lämna sina jobb när besparingar gjorts. De arbetsuppgifter som dessa utförde försvann inte med att människorna försvann. Istället låses allt fler poliser vid
rutinarbete bland pappershögarna.
Ideliga omorganisationer har inte förbättrat situationen. Därför blir det problem. Större centralorter klarar sig hyggligt, men ju längre från centrum du kommer desto större är risken att ingen polis finns att tillgå.
När någon i ett mindre samhälle i dag ringer polisen är det ofta svårt att komma fram, efter man kopplats från den ena telefonen till den andra. Om man då ringer för att anmäla ett pågående brott hinner självfallet aldrig polisen komma på plats i tid. Om den över huvud taget dyker upp. Oftast möts man nämligen av en telefonsvarare.
Debatten om polisresurserna är inte ny. Den har pågått flera år nu. När den var som intensivast hänvisade rikspolischef och justitieminister till att bristerna var av övergående natur. Så fort den nya organisationen med närpoliser satt sig skulle allt bli frid och fröjd igen.
Visst såg den nya polisorganisationen bra ut på pappret. Här skulle merparten av svensk polis övergå till att bli mer synliga ute bland medborgarna och därmed på ett bättre sätt kunna förebygga brott än tidigare. Nu finns knappast några närpoliser.
Polisens tillkortakommande har blivit ett samhällsproblem. Inte beroende på att viljan inte finns att göra ett bra jobb utan desto mer på sämre resurser och ideliga omorganisationer som gjort att mycket kraft åtgår att få arbetsscheman att fungera. När vantrivseln breder ut sig väljer många välutbildade poliser att söka sig till andra arbetsuppgifter. Det finns jobb med mindre ansvar, bättre arbetstider än det utsatta polisyrket.
Samtidigt finns ett rättmätigt krav från allmänheten att polisens ska ta hand om de vardagsbrott som drabbar många av oss, från stölder ur bilar till den försvunna
cykeln. I dag hinner polisen knappt engagera sig i sådan brottslighet. Då är risken dessvärre stor att allmänhetens förtroende går förlorat. Det viktiga för polisen är att synas och att finnas tillgänglig. Polisen måste anpassa verksamheten efter verkligheten. Även om det är sommar.