"Piteupproret" hissar röd flagg
VALARBETE. Nästa val står först om tre år, men i Piteå har valrörelsen redan dragit igång. Under ett par intensiva veckor har socialdemokraterna och LO-facken tillsammans ordnat möten, seminarier och "knackat dörr" på hundratalet arbetsplatser i kommunen. Vi har inte tid att vänta, säger partiombudsmannen Mats Johansson.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
"Partiet och LO-facken lever av och med varandra. Vi vill visa att det finns en stark samhörighet och vilja till samarbete, men också få höra vad man förväntar sig att fackföreningarna och politiken tillsammans kan åstadkomma", säger partiombudsmannen Mats Johansson.
Det är ett ambitiöst program som genomförts under de gångna tre veckorna, med uppbackning från såväl distrikts- som riksplanet, och som avslutas i dag, fredag, med facklig/politisk konferens, där strategin för det kommande valsamarbetet ska formas.
Valet 2006 var framgångsrikt för socialdemokraterna i Norrbotten. Plus i tretton av fjorton kommuner, även i Piteå där partiet redan var mycket starkt. Mot alla odds stärktes socialdemokraternas position också i landstinget. Av allt att döma har partiledningen och socialdemokraterna i Stockholm någonting att lära av partiarbetet i Norrbotten, men också i Umeå, Göteborg och Malmö.
Uppsökande verksamhet var ledordet under valrörelsen och det är den röda linjen i den nu påbörjade kampen för att behålla makten lokalt och återta regeringsmakten i valet 2010. Ut på gator, torg, skolor och arbetsplatser. Piteupproret, kallas det i folkmun. Så upproriskt förefaller det dock inte vara i det här läget.
"Det är inte de stora talen som gäller. Inte agitation. Vi pratar med människor. Inte till. Samtalar och lyssnar. Hur tänker folk? Vad vill de med politiken? Vilket samhälle ska vi ha?, förklarar Mats Johansson.
Vad är det då man hör från folkdjupet?
"Oro, sammanfattar Mats Johansson. Folk är oroliga över de förändringar den borgerliga regeringen genomfört, över det som planeras och över hur allt i slutändan ska bli. Människor känner sig lurade. Så här skulle det väl inte bli.
Jobb vill man ha, jobben är viktiga, men inte till vilket pris som helst. Stor vikt läggs vid en stark a-kassa och det kan vi lova. Lika klara svar kan vi inte ge på frågor om andra återställare. Vi vet inte hur Sverige ser ut 2010. Hur långt systemskiftet gått och hur ekonomin ser ut."
Målet är att besöka och prata med anställda på 100-talet arbetsplatser, skolor inkluderade där SSU står för träffarna med eleverna. Resultatet av samtalen ska sammanställas och bilda underlag till motioner som ska peka ut riktningen för den politik socialdemokraterna ska gå till val på 2010.
"Vi har blivit väl bemötta på alla arbetsplatser, av både arbetsgivare och anställda. På ett ställe släpptes bara facket in, men i övrigt har vi socialdemokrater blivit välkomnade också av arbetsgivarna, även om åsikterna om politiken gått isär."
Besöken har också väckt förvåning, med tanke på att det är nästan tre år kvar till valet 2010. Eller som en anställd vid SCA i Munksund uttryckte saken:
"Kommer ni nu, fast det inte är valrörelse? Så jävla kul!".
Där ser man. Ut i verkligheten. Det är där väljarna finns. Och dom har frågor, krav, önskningar och förslag.