Ohly- nej till rödgrön allians
SAMARBETE. Kommande helg ska vänsterpartiet lägga fast sin framtida strategi, men redan säger Lars Ohly och vänsterpartiet ett tydligt nej till en gemensam politisk plattform inför valet 2010 tillsammans med socialdemokraterna och miljöpartiet. Egentligen ingen ny inställning.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Trots allt håller han dörren något på glänt för någon typ av samverkan efter valet. Fram till dess vill han profilera vänsterpartiet som ett lyssnande och, som det heter, vardagligt parti, som om något riksdagsparti hade en annan ambition. Hur många gånger har inte Fredrik Reinfeldt talat om sin vilja att lyssna och vara vardaglig, men det räcker inte med snygga formuleringar. Det gäller också att göra det man säger sig vilja göra.
Lars Ohly har ändå en poäng. Under senare år har dramatiska förändringar skett inom vänsterpartiet. Från att vara ett parti kring 10 procent av väljarna ligger man nu och dippar kring fyra-fem procent. De som hoppats att Ohlys parti skulle innebära ett tydligare vänsteralternativ i svensk politik har känt sig svikna och blivit besvikna. Inte minst på grund av inre stridigheter.
Då är det också förståeligt att Ohly vill se tiden an och avvakta ett eventuellt framtida samarbete med socialdemokrater och miljöpartister.
Dessutom har miljöpartiet haft en minst sagt ljum inställning till ett mer organiserat samarbete med vänsterpartiet. Peter Eriksson har till och från tagit till brösttoner mot vänsterpartiet. En rödgrön allians, men bara med socialdemokraterna har varit Erikssons budskap.
Då är det förståeligt att Ohly avvaktar.
I de flesta opinionsmätningar är socialdemokraterna just nu ensamma större än de fyra allianspartierna tillsammans. Så länge som siffrorna är goda lär partiet inte på allvar överväga ett närmare samarbete med vare sig miljöpartiet eller vänsterpartiet. Helst vill partiet stå på egna ben. Däremot vet vi att samtal pågår med Peter Erikssons och Maria Wetterstrands miljöparti. Samtal förs även med vänsterpartiet, men vad det leder till får vi avvakta. Ju närmare valet 2010 vi kommer desto viktigare med ett besked om den framtida samarbetsviljan.
I många av landets kommuner har vänsterpartiet en stark ställning, där dess företrädare pragmatiskt tagit sig an uppgiften att föra en realistiskt politik som uppskattas av ett flertal medborgare.
"Kommunismen är död och begraven och mår bäst av att inte grävas upp igen", heter det från kommunfolket. Man vill helt enkelt se ett öppnare vänsterparti.
Lars Ohly har sitt partis förtroende, men den dramatiska förändring som skett i sympatierna för vänsterpartiet sedan han tillträdde som partiledare är anmärkningsvärda. Dålig omvärldsanalys och en allt diffusare politisk framtoning har försatt partiet i en balansakt kring riksdagens fyraprocentsspärr.
Lars Ohly har förstått att lägga om kursen. Dels genom att avsäga sig kommuniststämpeln, dels genom att inbjuda till öppen intern debatt. Ambitionen måste vara att sortera ut all gammalt kommunistisk bråte ur partiet.
Tidigare var vänsterpartiets uttalade politiska ambition att bli ett öppet och odogmatiskt vänstersocialistisk parti. Gärna med cirka 20 procent av rösterna bakom sig. Av dessa mål andas inte mycket i dag. Då kan det vara rätt att ligga lågt.
Bild på Lars Ohly:
Vänsterpartiets Lars Ohly säger inte oväntat nej till en rödgrön valplattform inför valet 2010. Däremot håller han öppet för diskussioner när valet är över.
Ohly- nej till rödgrön allians
Kommande helg ska vänsterpartiet lägga fast sin framtida strategin, men redan säger Lars Ohly och vänsterpartiet ett tydligt nej till en gemensam politisk plattform inför valet 2010 tillsammans med socialdemokraterna och miljöpartiet. Egentligen ingen ny inställning.
Redan tidigare har Ohly betonat att vänsterpartiets målsättning är att gå till val på egna meriter och att han inte kan tänka sig att medverka i en bred vänsterallians.
Trots allt håller han dörren något på glänt för någon typ av samverkan efter valet. Fram till dess vill han profilera vänsterpartiet som ett lyssnande, och som det heter vardagligt parti, som om något riksdagsparti hade en annan ambition. Hur många gånger har inte Fredrik Reinfeldt talat om sin vilja att lyssna och vara vardaglig, men det räcker inte med snygga formuleringar. Det gäller också att göra det man säger sig vilja göra.
Lars Ohly har ändå en poäng. Under senare år har dramatiska förändringar skett inom vänsterpartiet. Från att vara ett parti kring 10 procent av väljarna ligger man nu och dippar kring fyra-fem procent. De som hoppats att Ohlys parti skulle innebära ett tydligare vänsteralternativ i svensk politik har känt sig svikna och blivit besvikna. Inte minst på grund av inre stridigheter.
Då är det också förståeligt att Ohly vill se tiden an och avvakta ett eventuellt framtida samarbete med socialdemokrater och miljöpartister.
Dessutom har miljöpartiet haft en minst sagt ljum inställning till ett mer organiserat samarbete med vänsterpartiet. Peter Eriksson har till och från tagit till brösttoner mot vänsterpartiet. En rödgrön allians, men bara med socialdemokraterna har varit Erikssons budskap.
Då är det förståeligt att Ohly avvaktar.
I de flesta opinionsmätningar är socialdemokraterna just nu ensamma större än de fyra allianspartierna tillsammans. Så länge som siffrorna är goda lär partiet inte på allvar överväga ett närmare samarbete med vare sig miljöpartiet eller vänsterpartiet. Helst vill partiet stå på egna ben. Däremot vet vi att samtal pågår både med med Peter Erikssons och Maria Wetterstrands miljöparti. Samtal förs även med vänsterpartiet, men vad det leder får vi avvakta. Ju närmare valet 2010 vi kommer desto viktigare med ett besked om den framtida samarbetsviljan.
I många av landets kommuner har vänsterpartiet en stark ställning, där dess företrädare pragmatiskt tagit sig an uppgiften att föra en realistiskt politik som uppskattas av ett flertal medborgare.
"Kommunismen är död och begraven och mår bäst av att inte grävas upp igen", heter det från kommunfolket. Man vill helt enkelt se ett öppnare vänsterparti.
Lars Ohly har sitt partis förtroende, men den dramatiska förändring som skett i sympatierna för vänsterpartiet sedan han tillträdde som partiledare är anmärkningsvärda. Dålig omvärldsanalys och en allt diffusare politisk framtoning har försatt partiet i en balansakt kring riksdagens fyraprocentsspärr.
Lars Ohly har förstått att lägga om kursen. Dels genom att avsäga sig kommuniststämpeln, dels genom att inbjuda till öppen intern debatt.
Ambitionen måste vara att sortera ut all gammalt kommunistisk bråte ur partiet.
Tidigare var vänsterpartiets uttalade politiska ambition att bli ett öppet och odogmatiskt vänstersocialistisk parti. Gärna med cirka 20 procent av rösterna bakom sig. Av dess mål andas inte mycket i dag. Då kan det vara rätt att ligga lågt.
Kenneth Jonsgården
Bild på Lars Ohly:
Vänsterpartiets Lars Ohly säger inte oväntat nej till en rödgrön valplatform inför valet 2010. Däremot håller han öppet för diskussioner när valet är över.
Ohly- nej till rödgrön allians
Kommande helg ska vänsterpartiet lägga fast sin framtida strategin, men redan säger Lars Ohly och vänsterpartiet ett tydligt nej till en gemensam politisk plattform inför valet 2010 tillsammans med socialdemokraterna och miljöpartiet. Egentligen ingen ny inställning.
Redan tidigare har Ohly betonat att vänsterpartiets målsättning är att gå till val på egna meriter och att han inte kan tänka sig att medverka i en bred vänsterallians.
Trots allt håller han dörren något på glänt för någon typ av samverkan efter valet. Fram till dess vill han profilera vänsterpartiet som ett lyssnande, och som det heter vardagligt parti, som om något riksdagsparti hade en annan ambition. Hur många gånger har inte Fredrik Reinfeldt talat om sin vilja att lyssna och vara vardaglig, men det räcker inte med snygga formuleringar. Det gäller också att göra det man säger sig vilja göra.
Lars Ohly har ändå en poäng. Under senare år har dramatiska förändringar skett inom vänsterpartiet. Från att vara ett parti kring 10 procent av väljarna ligger man nu och dippar kring fyra-fem procent. De som hoppats att Ohlys parti skulle innebära ett tydligare vänsteralternativ i svensk politik har känt sig svikna och blivit besvikna. Inte minst på grund av inre stridigheter.
Då är det också förståeligt att Ohly vill se tiden an och avvakta ett eventuellt framtida samarbete med socialdemokrater och miljöpartister.
Dessutom har miljöpartiet haft en minst sagt ljum inställning till ett mer organiserat samarbete med vänsterpartiet. Peter Eriksson har till och från tagit till brösttoner mot vänsterpartiet. En rödgrön allians, men bara med socialdemokraterna har varit Erikssons budskap.
Då är det förståeligt att Ohly avvaktar.
I de flesta opinionsmätningar är socialdemokraterna just nu ensamma större än de fyra allianspartierna tillsammans. Så länge som siffrorna är goda lär partiet inte på allvar överväga ett närmare samarbete med vare sig miljöpartiet eller vänsterpartiet. Helst vill partiet stå på egna ben. Däremot vet vi att samtal pågår både med med Peter Erikssons och Maria Wetterstrands miljöparti. Samtal förs även med vänsterpartiet, men vad det leder får vi avvakta. Ju närmare valet 2010 vi kommer desto viktigare med ett besked om den framtida samarbetsviljan.
I många av landets kommuner har vänsterpartiet en stark ställning, där dess företrädare pragmatiskt tagit sig an uppgiften att föra en realistiskt politik som uppskattas av ett flertal medborgare.
"Kommunismen är död och begraven och mår bäst av att inte grävas upp igen", heter det från kommunfolket. Man vill helt enkelt se ett öppnare vänsterparti.
Lars Ohly har sitt partis förtroende, men den dramatiska förändring som skett i sympatierna för vänsterpartiet sedan han tillträdde som partiledare är anmärkningsvärda. Dålig omvärldsanalys och en allt diffusare politisk framtoning har försatt partiet i en balansakt kring riksdagens fyraprocentsspärr.
Lars Ohly har förstått att lägga om kursen. Dels genom att avsäga sig kommuniststämpeln, dels genom att inbjuda till öppen intern debatt.
Ambitionen måste vara att sortera ut all gammalt kommunistisk bråte ur partiet.
Tidigare var vänsterpartiets uttalade politiska ambition att bli ett öppet och odogmatiskt vänstersocialistisk parti. Gärna med cirka 20 procent av rösterna bakom sig. Av dess mål andas inte mycket i dag. Då kan det vara rätt att ligga lågt.
Kenneth Jonsgården
Bild på Lars Ohly:
Vänsterpartiets Lars Ohly säger inte oväntat nej till en rödgrön valplatform inför valet 2010. Däremot håller han öppet för diskussioner när valet är över.