Och nu vankas det skidskytte
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Nu senast en DN-kolumn där författaren P C Jersild undrade varför friskolor kallas just friskolor? Inte privatskolor som det egentligen är fråga om. "Den som lyckades etablera prefixet fri i stället för privat om dessa skolor gjorde en demagogisk bravad", enligt Jersild, som fyller luckan efter Harry Schein som kvalitetshöjare på DN:s ledarsidor varje gång han skriver där. Men denna demagogiska bravad saknar förstås heller inte politisk vikt, eftersom "fri" har en betydligt mera positiv klang än "privat".
Politik handlar mycket om makten över dagordningen, det som kallats problemformuleringsprivilegiet. Men dagordningen är även en språkfråga och därför är det också långt ifrån likgiltigt vilka ord vi använder.
Alltså om vi säger friskolor i stället för privatskolor. Eller kallar vår fria, icke-kommersiella public service-tv för "statstelevision" som om vi levde i Putins Ryssland.
Så enkla segrar bör vi inte unna Timbrohögern och dess eftersägare.
Men nu gissar jag att det mest kommer att handla om skidskytte någon vecka framåt. Vem kunde drömma om att den sporten skulle få ett sånt genomslag som den fått på bara på några få år.
Länge var ju skidskytte något som ytterst få brydde sig om. Mest statistiknördar som kunde erinra om att Klas Lestander från Arjeplog faktiskt en gång vunnit OS-guld i just skidskytte. I en grå forntid eller åtminstone 1960, i Squaw Valley, mer exakt.
Men sen kom epoken Magdalena Forsberg och därefter har inget varit sig likt. Att just skidskytte skulle kunna utvecklas till något så dramatiskt i tv hade väl heller ingen anat. Dramatiken i ett sista stående kan vara lika påkännande för hjärtat som en femsetare i tennis, om inte mer.
Om skidskyttets genomslag överraskat stort är det lika märkligt att andra gamla svenska vintersporter som backhoppning och hastighetsåkning på skridsko totalt hamnat i skuggan. Liksom nordisk kombination. Utövas det överhuvud taget på svensk mark numera?
I våra nordiska grannländer är backhoppning fortfarande en stor vintersport. Likaså på kontinenten. Varför då inte också här hos oss? Snöbrist kan inte förklara allt: Tv-mässig, lagom kittlande och föga slitsam borde backhoppning tvärtom vara som gjord för 2000-talet.
Kanske krävs det att någon, likt Janne Boklöv, uppfinner en helt ny stil för att backhoppning på nytt ska bli en stor svensksport?
För övrigt tycker jag att K-G Bergström har gjort rätt för Stora Journalistpriset för sin förnyelse av intervjukonsten. Med sina Rakt på-samtal med Anja Pärson, Carolina Klüft och nu senast Annika Sörenstam har han visat att det faktiskt går att få något vettigt även ur stora idrottsstjärnor, bara man går utanför de vanliga standardformulären.