Nu väntar fler räntehöjningar
STYRRÄNTAN. Inte oväntat höjde Riksbanken sin viktigaste styrräntan från 3,25 till 3,50 procent. Dessutom justerades räntebanan uppåt. Tidigare i år lade banken fast att räntan inte skulle höjas med mer än till 3,75 procent under de närmaste tre åren. Nu är prognosen uppjusterad till 4,4 procent. Om ens det räcker.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Vad som bäddat för en räntehöjning är i första hand den inflationsbrasa som regeringens vårbudget innebar. I brinnande högkonjunktur spädde man på högtrycket. Självt vill regeringen lägga skulden på de alltför höga löneökningarna. Struntprat. De svenska löneökningarna ligger väl i paritet med de höjningar som skett i våra närmaste och viktigaste konkurrensländer. Istället är det finansminister Anders Borg som tappat greppet.
Regeringen har redan underbalanserat budgeten med 13 miljarder kronor. Från 1 juli kommer sänkta skatter för hushållsnära tjänster. Konjunkturbrasan eldas på. I framtiden ligger
ytterligare skattesänkningar. I alla fall om man ska tro Fredrik Reinfeldt. Han vill tydligen överhetta ekonomin ytterligare något. I vilket syfte? Självklart för att belöna sina väljare.
Nu tvingas Riksbanken vara städgumma efter en populistisk finanspolitik. Vi ser kanske inledningen på ett nytt borgerligt ekonomiskt moras. Ju fler kockar desto sämre soppa.
I perspektiv kan vi räkna med att styrräntan lyfter med åtminstone 0,50 procent ytterligare i år. Då ska man veta att unga hushåll med en villa med lån på en miljon kronor, ingen märklig summa i dagens nyproduktion, får betala 7 500 kronor mer per år. Då är det klart att alliansregeringen hukar och skyller på facket. Det är ju de som ska sättas åt av det nya arbetarpartiet, som moderaterna själva kallar sig. Ibland undrar man om de har huvudet på skaft eller under
armen.
Riksbankens eget mått är att inflationen ska hålla sig på två procent med en avvikelse på en procent upp eller ner. Allt talar för att kostnadsökningarna fortsätter att vara låga under 2007. Inflationen utgör därmed inget hot mot stabiliteten i svensk ekonomi. Rensat från tillfälliga poster är inflationen fortsatt försumbar.
De flesta ekonomiska bedömare är dessutom överens om en sak; det är ordentligt lyft i den svenska ekonomin. Också i jämförelse med övriga länder i den europeiska gemenskapen. Den ekonomiska tillväxten blir högre än vad man
tidigare uppskattat, exporten går bättre än på år och dag. Det mesta är positivt.
Inflationen i Sverige ligger fortfarande under Riksbankens mål på två procent. Enligt bankens egen analys dröjer det kanske ett till två år innan den nivån nås. Dessutom är inflationstakten, om man nu kan tala om takt, klart lägre än i våra viktigaste konkurrentländer.
En räntehöjning på låga 0,25 procent är inte mycket att bråka om kan det tyckas. Den svenska räntenivån är fortfarande låg. Hushållen påverkas inte nämnvärt, men frågan är om ytterligare snabba räntehöjningar är bra för en hygglig konjunkturutveckling. Både hushåll och investerare kan hålla igen när räntan stiger. Den skattesänkning som högerregeringen skryter så mycket om kan ätas upp snabbare än någon räknat med. Då kan de ekonomiska hjulen också börja gå långsammare. Allt är en balansgång.
Riksbankens chef Stefan Ingves aviserar fler räntehöjningar under 2007. Därför borde regeringen vara återhållsamma med nya skattesänkningar. Det är bättre att samla i ladorna än bränna pengar i onödan. Den ekonomiska utvecklingen är just nu minst sagt positiv, men allt kan snabbt förändras. En fortsatt expansiv finanspolitik à la högeralliansen borde därför bannlysas. Åtminstone det närmaste året.