Det argument man ofta får höra ute bland socialdemokratiska gräsrötter är att man känner sig främmande för partiets politik. Möjligheterna att påverka har blivit sämre. Ansvariga politiker, på alla nivåer, är svåra att nå och kommer man någon gång i klinsch bemöts man alltför ofta som mindre vetande. Folkrörelsebegreppet har hamnat på undantag. Det vid det här laget något utslitna uttrycket att "lyssna på rörelsen" måste åter lyftas fram och åter tydliggöras.
För att skapa nytt förtroende måste socialdemokratin spela med öppna kort. Beslut bakom stängda dörrar är aldrig bra politik. En politiker måste alltid vara beredd att ifrågasättas, att förslag och beslut sätts under lupp. Detta måste ske utan att man gömmer sig bakom en attityd av arrogant översitteri. Eller ändå värre; gör sig oanträffbar för både frågor och kritik. Åter till de breda rådslagen.
Socialdemokraterna kan just nu glädja sig åt att ha en stabil väljaropinion kring 40 procent i ryggen. Det var några år sedan något sådant kunde noteras. Det är något att jobba vidare på.
Under tiden har den moderatledda regeringen jobbat på med sitt systemskifte. Frihet från den gemensamma välfärden är vad som torgförs. Istället ska vi ha ett samhället, där den som har möjligheterna och de ekonomiska resurserna, alltid får försteg före den som har svårare att hävda sig. Rättvisa blir en fråga om hur stor plånbok du har. Inte något för var och en efter de behov man har av vård, omsorg eller utbildning.
Det handlar om att smälla dem som har det svårt på fingrarna. Dessutom hoppas man på dynamiska effekter för att lösa resten. Dessa ska skapa alla de nya arbetstillfällen som gör att de en och en halv miljon människor, som enligt herrar Borg och Reinfeldts bedömning befinner sig i utanförskap också får en plats i samhället.
De kan tydligen inte tänka tanken att försämrad a-kassa, med högre egenavgifter, försämrad sjukförsäkring och försämrade förtidspensioner leder till att allt fler hamnar i utanförskap? Att människor inte får debet och kredit att gå ihop och att alla de fina nya välbetalda jobben uteblir. Ja, bortsett från satsningen på det nya låglöneproletariat som ska fixa hushållstjänsterna hos de moderata hushållen i norra Storstockholm.
Därför behöver vi en socialdemokrati med nya visioner, som lyssnar och tar till sig vad människor önskar. Och det är knappast försämringar. Så visst finns det mycket att göra för Mona Sahlin och socialdemokraterna. Och hon har alldeles rätt i att en radikal socialdemokrati alltid måste vara i opposition mot orättvisor var de än finns i samhället. Valförlusten berodde till stor del att partiet hamnat i en trång förvaltarroll av makten som institution, där människorna hamnade på undantag.
Generationer av svenskar har skapat sig en bild av socialdemokratin som välfärdens försvarare, och som byggare av vårt gemensamma folkhem. Det är nu hög tid att återupprätta det socialdemokratiska folkhemsprojektet med en rättvis fördelningspolitik och kamp för jämställdhet på alla nivåer i samhället. Folkrörelsepartiet.