Miljövägar till rikedom
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Svenska företag blir rika på att skita ner miljön i låglöneländer som Indien och Kina. Länder som den borgerliga alliansregeringen strukit från listan över dem som ska få del av biståndet från Sverige. Om nu inte regeringen vill dela ut pengar till de här länderna, kunde den väl ta ett snack med svenska företagare som skär guld genom att utnyttja deras miljö och deras folk.
"Hur kan man sälja den här stolen för 149 kronor? Å tjäna på det? Det är ju en fin stol. Välgjord. Å den kommer ända från Kina!" Ja, hur är det möjligt? Ikea har hittat ett fantastiskt koncept. Snygga, välgjorda möbler som kunderna själva skruvar ihop. Masstillverkning av hög klass. Alla ska ha råd. Kineserna subventionerar med sina låga löner. Det vet vi och det tackar vi för.
Ingvar Kamprad förefaller vara en sån hygglig och rättskaffens människa. Att han råkat bli fjärde rikaste i världen känns mer som ett olycksfall i arbetet. Ingen missunnar mannen, som glatt poserar i stickad ullmössa, hans rikedom. Tvåhundratrettiofyra miljarder kronor. Han gör nog rätt för sig i Kina. Ger sin beskärda del till miljön och arbetsmiljön. Så att vi kan fortsätta att köpa och förundras över priset. Med gott samvete.
Så är det väl också med Stefan Persson. Storägare i Hennes & Mauritz. Rikast i Sverige. Den där otäcka historien, i brittiska dagstidningen The Guardian, om att femton personer varje dag kollapsar av den pressade arbetstakten i fabriker i Indien som H&M nyttjar, är antagligen bara en skröna.
"Naturligtvis oacceptabla och i strid med våra riktlinjer", låter Katarina Kempe, presskontakt på H&M meddela. Naturligtvis.
Och så var det, det här med lönerna. Den internationella organisationen Rena Kläder kritiserade i våras H&M för att textilarbetarna som syr upp deras kläder inte kan leva på sina löner. Men det kanske inte går att betala bättre om man ska få ihop en förmögenhet på 130 miljarder kronor.
Sigrid Rausing, arvtagerska till Ruben Rausings Tetra Pak-miljoner, tycker att rika ska dela med sig till mindre priviligerade. Att bara ägna sig åt att få pengarna att växa, är närmast att betrakta som en mentalsjukdom, säger hon till Dagens Nyheter. Sjukdomen heter "plutokratism". Tror jag. Men jag är ju ingen doktor.
Al Gore tillhör skaran som tjänar pengar på att försöka göra någonting åt den nedsmutsade miljön. I flera år har han rest runt och försökt skrämma världen till besinning. Ifjol blev han stjärna i den Oscarsbelönade dokumentärfilmen "En obekväm sanning". En rejält läskig katastroffilm.
Al Gore förlorade presidentvalet 2000. George W Bush anses ha röstdopat sig till segern. Men allting har sitt pris. Medan Bush ska bli ihågkommen som fuskaren och krigshetsaren, vilken sänt tusentals unga amerikaner i döden, ska Al Gore bli ihågkommen som den som försökte rädda världen från undergång.
Bra betalt får han också. Halva Nobels fredspris är väl värt så där en fem miljoner kronor. Plus äran.