Medlemmarna sviker partierna
Medlemsras. 1991 hade de våra riksdagspartier 625 000 sammantaget medlemmar. I fjol var den siffran nästan halverad. I dag domineras partierna allt mer av förtroendevalda. Var fjärde av de dryga 300 000 partimedlemmarna är förtroendevald.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Människor flyttar och lever helt andra liv i dag än på 1950-talet.
Partistrukturen har blivit mer teknokratisk och toppstyrd. Att lyssna på rörelsen var inte högsta prioritet under Göran Perssons tid som partiledare.
Sedan kan ingen på allvar mena att förnyelsen av den borgerliga politiken, som det talas så mycket om, står i någon som helst proportion till de verbala uttrycken för att en sådan förändring skett. Högeralliansen för traditionell högerpolitik och människor känner sig förda bakom ljuset.
Avhoppen från politiska uppdrag i kommuner och landsting fortsätter dessutom. Under förra valperioden var det hela 19 procent av de förtroendevalda som hoppade av. Fram till i början på mars i år har 6,8 procent av alla folkvalda lämnat sina uppdrag. Framförallt är det unga och kvinnor som kastar in handduken i förtid. Hela 20 procent av dem som lämnat sina politiska uppdrag efter valet 2006 är mellan 18 och 25 år.
Förr ansågs ett politiskt engagemang i kommunfullmäktige vara ett hedersuppdrag. Många kände och såg upp till dem med politiska förtroendeuppdrag. Idag är verkligheten annorlunda. Frågorna har blivit mer komplicerade. Avståndet mellan väljare och valda längre.
Dessutom har ekonomin fått ett enormt försteg före hjärtat och samhällssolidariteten. Politiker kan lätt hamna i hetluften, och få personliga hot, om de bestämmer sig för att lägga ner en skola eller en sjukhusavdelning. I dag är det därför allt fler som hoppar av sina lokala politiska uppdrag. Det är dessutom svårt, framförallt för de mindre partierna, att rekrytera nya medlemmar som även vill engagera sig aktivt i ett politiskt vardagsarbete.
Den lokala politiken är basen för den demokratiska uppbyggnaden av vårt samhälle. Det är i lokalsamhället de flesta av oss befinner sig.
Det är i de nära frågorna och i vardagstillvaron som många upplever politiken. Samtidigt tycks allt fler av de beslut som fattas på kommunal nivå styras från centralt, statligt, håll. Den lokala demokratin urholkas och därmed också intresset att vilja vara med och bestämma.
Det är därför inte svårt att finna orsaker till varför de traditionella partierna har så svårt att behålla både medlemmar och förtroendevalda. De politiska arbetsformerna är stela och formalistiska och de flesta beslut fattas i små verkställande grupper, där insynen för medborgarna är minimal.
Fullmäktigeförsamlingar blir därför transportkompanier som helst ska hålla tyst och rösta enligt partilinjen. Då är det svårt för den som är ambitiös, eller som har en avvikande mening, att driva och få gehör för egna frågor. Slår man huvudet i väggen alltför många gånger är det inte märkligt att man slutligen tröttnar.
I grunden är det allmänpolitiska intresset sannolikt större i dag än någonsin tidigare. Inte så märkligt mot bakgrund av att informationsutbudet är mångdubbelt större än förr.
Många reser utomlands och ser att Sverige kanske inte är så märkligt i sitt välstånd och i sin trygghet som man tidigare trott.
Världen har krympt.
Det dagspolitiska harvandet känns då en aning tröstlöst i sin konformism.
De etablerade partierna har dessutom svårt att ge de rätta svaren på människors vardagsfrågor från försämrad sjukkassa till oro inför framtidens vård och omsorg.