Med Sia öppnades fönster mot världen
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Frampå vårkanten ska Sia införlivas med Dagens Arbete och går därmed samma öde till mötes som bland annat Lantarbetaren redan gjort. Även om jag inte var helt oförberedd kändes det ändå extra dystert då beskedet om just Sia kom.
Sia hörde ju barndomen till. Precis som Folket i Bild och Rekord-Magasinet. Och Allers och Lektyr också, för den delen. I Sia skrevs ledarna av Sigurd Klockare. Inte sällan handlade de om Finland som han, uppvuxen på Seskarö och utbildad vid en finländsk folkhögskola, var specialist på. Liksom på arbetarrörelsens historia.
Klockare borde rätteligen ha varit professor i det ämnet. Det länder Umeå universitet till heder att man åtminstone hann göra honom till hedersdoktor 1989 innan han avled. I Sias spalter hade jag också mina första möten med många författare. Till exempel Birger Vikström och Stig Sjödin. Dikter förekom rikligt, ibland rentav av Gunnar Ekelöf.
Fackförbundspressens roll som försörjningskälla för fattiga författare är egentligen ett av litteraturforskningen försummat kapitel även om vi får veta rätt mycket om det i Gunnar Balgårds utmärkta biografi över Helmer Grundström.
Till att Sia blev läst långt utanför de egna leden bidrog förutom de litterära inslagen också Caleb J Andersons utrikeskrönikor. Inte bara Olof Palme var noga med att ta reda på "vad Caleb tyckte", det lär också gamle centerledaren Gunnar Hedlund ha varit. Kanske räddade det honom från en del utrikespolitiska feltramp typ dem hans borgerliga partiledarkollegor ibland råkade ut för. Har Maud Olofsson läst Sia? Det är nog tveksamt.
Caleb J Anderson kunde ekonomi men hade också utgett dikter och översatt Kafka. Och under det kalla kriget var det nog ingen dålig bakgrund om man skulle kommentera utrikespolitik. Att en tidning som primärt vände sig till skogens, sågverkens och pappersindustrins arbetare i flera årtionden var plattform för en av landets mest ansedda utrikesskribenter kan tyckas underligt.
Likadant var det ju med Metallarbetaren där Birger Norman varje nummer fyrade av sina klassiska Vinkelskott. Men det är onekligen ett högt betyg, inte bara åt Sia och Metallarbetaren utan även åt de folkbildarambitioner svensk fackföreningsrörelse på den tiden ansåg sig ha råd med.
För min egen sociala karriär hade det kanske varit bättre att växa upp med piano och danslektioner. Men för min politiska fostran var det nog inte så dumt heller att det var i ett hem där Sia damp ner var fjortonde dag med Caleb J Andersons utrikeskrönikor i stället.
2007 i korthet:
Årets krisbransch 1: Facket.
Årets krisbransch 2: Svensk längdåkning.
Årets trend: KU-anmälningar.
Årets äntligen 1: Modos SM-guld.
Årets äntligen 2: Doris Lessings nobel-
pris.
Årets nystavning: Köttfars istället
för köttfärs.
Årets kylskåp: Lasse Brandeby
i Let´s dance.