Leijonborgs nya skepnad
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Om drygt en vecka är Jan Björklund den nye folkpartiledaren. Han blir boss på utbildningsdepartementet medan Lars Leijonborg fortsätter som Högskole-och forskningsminister. Han blir alltså inte helt dumpad.
Sedan april har det stått i stjärnorna vad som skulle bli av Leijonborgs politiska framtid. Nu bara några dagar innan partiets landsmöte tvingades man komma till slut komma skott. Så Lars får fortsätta som minister. I bästa fall fram till 2010.
Lars Leijonborg blev som partiledare aldrig någon riktig kioskvältare, men stabil och påläst. Men det gråmelerade har vägt över. Detta trots framgången i valet 2002.
Nu blir Jan Björklund ny partiordförande. Björklund är i bästa fall en något yngre och rappare kopia än den gamle partiordföranden. Det han hittills visat politiskt är en markerad högerprofil. Dessutom som en uttalad enfrågepolitiker, där skolan helt dominerat. Vad han kan om ekonomi, välfärdspolitik eller utrikespolitik vet ingen.
Den liberalism som folkpartiet står för i dag är lika väl företrädd inom moderata samlingspartiet som inom folkpartiet. Den gamla högern har utvecklats till ett modernt marknadsliberalt parti så nära socialdemokratin som möjligt utan att därför helt förlora sin egen identitet, medan folkpartiet förtvivlat letar efter en ny identitet med märkliga utspel om integration och språktest för invandrare och hårdare tag i skola och på fängelser.
Detta efter att mer eller mindre lämnat socialliberalismen åt sitt öde liksom den stabila grupp av frisinnade som stödde denna politik.
Jan Björklund lär inte kunna förändra dessa tingens ordning. Målsättningen för folkpartiet sägs vara att bli den kraftfulla spetsen i det borgerliga samarbetet. Jaha. Är det någon som lyssnar?
Problemet för folkpartiet är förstås att partiet sitter fast förankrat i knät på högeralliansen. Nyliberalism och marknadsekonomi i stället för socialliberalism. Den rådande moderat-lightpolitiken genomskådar väljarna med eller utan Leijonborg som portalfigur.
Folkpartiet kommer att balansera vidare kring fyraprocentsspärren. I dagens alliansregeringen är de moderaterna som har greppet och makten. Det blir svårt för Jan Björklund att att vända på kuttingen. Någon allvarlig menad politisk förnyelse är inte i sikte. Ett partiledarbyte ändrar inte på detta förhållandet. Arvet efter Leijonborg är tunt och Björklund har varit en av arkitekterna bakom de senaste årens fokpartistiska politik.
Frågan är om han har förmågan att vända partiets nedåtgående trend. Många tvivlar på detta. Speciellt som Lars Leijonborg sitter kvar i regeringen i en hygglig maktposition i "sitt" parti.