Långt till billigare tandvård
Tandvården. Högeralliansen lovade före valet att delar av en ny tandvårdsreform skulle bli verklighet redan den 1 juli i år. Socialminister Göran Hägglund har backat från det löftet. Reformen skjuts på framtiden. En delreform bli verklighet 2008, men ingen vet. Tandvårdsutredningen behöver mer tid på sig, heter det.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Under senare år har det mest lappats och lagats i den gamla försäkringen utan någon större tanke på vare sig långsiktighet eller människors behov av en bra och framförallt billigare tandvård. De smärre förändringar som skett av tandvårdsförsäkringen har hittills varit halvmesyrer. Ett helhetsgrepp saknas och tycks inte heller komma med alliansregeringen.
Det har blivit allt dyrare att gå till tandläkaren. Sedan det blev fri prissättning inom tandvården från och med 1999 har priserna mer än fördubblats.
Ett exempel. Kostnaden för behandling hos folktandvården med undersökning och förebyggande åtgärder samt en bro för tre tänder, vilket inte är ovanligt, har ökat med 100 procent i åldersgruppen 20-29 år och med 102 procent i åldersgruppen 30-64 år. Det går inte att motivera de kraftiga prishöjningarna på enbart höjda lönekostnader eller högre lokalkostnader.
Samtidigt varierar kostnaderna för tandvården över landet, vilket vi fick nya siffror på så sent som förra veckan. Det kan skilja upp emot 2 000 kronor för samma behandling. Den så kallade marknaden fungerar inte. Det är de tandvårdsbehövande som får betala, om de över huvud taget har råd att betala. Egentligen ska ingen i vårt land behöva avstå från någon form av vård på grund av kostnadsskäl, men så har det blivit.
Redan i dag avstår nästan 30 procent av befolkningen från att göra tandläkarbesök. De har helt enkelt inte råd. Patientgruppen över 50 år är den som har störst behov av avancerad tandvård. Liksom för hälsan i övrigt försämras tandhälsan ofrånkomligt med stigande ålder, men också unga människor i åldern mellan 20 och 30 år avstår från tandvård. En olycklig utveckling.
I dag fungerar tandvårdsförsäkringen någorlunda för dem över 65 år, den grupp som omfattas av det nya högkostnadsskyddet. Sedan finns den fria tandvården upp till och med 18 års ålder. Däremot är kostnaderna för grundtandvård nu så hög att allt större grupper i vårt samhälle avstår. Är man ung, högskolestuderande eller arbetslös, ensamstående och lågavlönad finns inte ekonomiskt utrymme för ett tandläkarbesök.
Tandhälsan speglar allt mer människors inkomster. De som har en hygglig inkomst går regelbundet till sin tandläkare, de sämre lottade tvingas avstå. Riksförsäkringsverket har tidigare en aning uppgivet noterat att tandvårdsförsäkringens konstruktion "kommit att få karaktären av ett näringsstöd till vårdproducenterna snarare än en försäkring mot höga tandvårdskostnader för patienterna".
Tandvården var länge en självklar del av den generella välfärden. Och borde så vara. Under 1990-talet urholkades försäkringen intill dagens skelett. Tandvården ska självfallet inte skiljas från annan sjukvård utan jämställas.
Det krävs både vilja och tydliga prioriteringar för att ge tänderna samma försäkringsskydd som övriga kroppen. Tandhälsan får inte åter bli det klassmärke som det var för 50-60 år sedan. De närmaste åren ligger bollen hos Göran Hägglund.