Kvinnor jobb-diskrimineras
Rättvisa. Det är bra med en kvinnodag. Den 8 mars talar sig alla varma om kvinnor och rättvisa. Snabbt återgår verkligheten till vardagen och de problem som är så tydliga för så många kvinnor i dagens samhälle.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I grunden skulle barnafödande inte vara ett problem. Redan 1939 blev det förbjudet att säga upp kvinnor på grund av graviditet, men det tycks vara något som gått många arbetsgivare förbi, eller så tänjer man på arbetslagstiftningen.
När någon sägs upp för att hon är gravid hänvisar arbetsgivaren till arbetsbrist. Därmed saknas möjlighet för den anställda att få rättvisa. Att detta blivit ett allt större problem visar inte minst anmälningarna till JämO.
Grundläggande för de allra flesta av oss är trygghet i anställningen och möjligheter att påverka vår egen arbetssituation. Även bland de alltför många som i dag har projektanställningar, och andra tillfälliga anställningar, är drömmen om ett fast jobb med den grundtrygghet som detta innebär den viktigaste framtidsfrågan.
Därför är det oroande hur lättvindigt många företag tar på människors strävan efter raka regler och trygghet i jobben. Det verkar som om anarkin på detta område ökat. När godtycket blir alltför utmanande måste samhället säga ifrån.
I dag vet vi att att det är mer regel än undantag att unga kvinnor inför en anställning tillfrågas om de är gravida eller planerar att skaffa barn. Om någon skulle svara jakande på en sådan fråga har de också i princip tackat nej till jobbet. Vi vet också att både kvinnor och män som tar ut sin rättmätiga föräldraledighet kommer efter i löneutveckling. Deras möjligheter till att avancera på jobbet begränsas. Nu är dessa förhållanden inte generella, men de har blivit allt vanligare.
Än värre är att vissa arbetsgivare satt i system att med hänvisning till arbetsbrist säga upp anställda som tar ut sin föräldraledighet. På så sätt kommer företaget undan att betala ut lön under uppsägningstiden. Ersättningen står istället föräldraförsäkringen för.
Allt visar att dagens arbetsrätt inte hängt med i utvecklingen. Det som var knäsatt på 1970-talet gäller inte nu när vi skriver 2007. Anställningsformerna har luckrats upp. Den så kallade flexibiliteten har blivit en helig ko. Arbetsgivarna utnyttjar de kryphål som lagen tillåter.
Egentligen borde bevisbördan vid uppsägningar av kvinnor med småbarn ligga på arbetsgivaren. Denne ska kunna visa att en eventuell uppsägning i realiteten beror på arbetsbrist och att turordningsreglerna följts. Facket har naturligtvis en viktig roll som vakthund.
Det kan inte längre vara anständigt att arbetsgivare i godtycke kan behandla kvinnor hur som helst. I botten ligger förstås fördomar, och en traditionell syn på att männen i ett förhållande alltid är den part som tjänar mest och att de därför ska värderas högre på arbetsmarknaden. Något som naturligtvis är nonsens.
Sedan är det en annan sak att det måste finnas öppningar för praktiska lösningar för företag och anställda. Men dessa ska ske genom ömsesidiga överenskommelser. Det som i dag så gärna samlas under det utslitna ordet "flexibilitet" finns som en realitet på den svenska arbetsmarknaden.
I grunden måste det finnas ett tydligt regelverk på arbetsmarknaden. Ett regelverk som ger trygghet åt den anställde. I alla situationer och vid alla anställningsformer.