Krönika/Granska våldsvänstern

Opinion2007-06-27 00:00
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Politik är konsten att göra mer rätt än fel. Inget politiskt beslut kan vara 100 procent riktigt. Politik är hantering av målkonflikter - att välja mellan två alternativ som är dåliga fast på olika sätt.

En politiker ska välja det som är minst dåligt och sedan prata in lösningen hos väljarna.

Det skapas därför i debatten en glipa mellan politikens verklighet (det finns inga perfekta beslut) och politikens ideal (det går att hitta lösningar som är problemfria). Denna lucka utnyttjas friskt av demagoger och änglasjungande samhällskritiker.



Jag tänker på denna lagbundenhet i samhället när jag deltar i debatten om hur vi egentligen ska se på demonstrationerna vid G8-ländernas möten.

Jag har retat upp mig kopiöst på alla som tror att de är vänster bara för att de viftar med plakat, ser elaka ut och önskar fred på jorden. De gnäller på ledarna för de industrialiserade länderna, och allra mest på Imperiet och Krukan i Air Force One, samtidigt som de i sina led har vänsterfascister som försöker tutta eld på poliser, kastar sten och krossar butiksfönster.



Vilken idiot som helst kan kritisera G8-länderna och den rådande världsordningen. Det besvärliga är att hitta ett fungerande alternativ.

Vi ska inte glömma att G8-länderna faktiskt har ledare som är folkvalda. De har ställt upp sig inför sina befolkningar och befunnits dugliga att leda sina länder.

Demonstranterna däremot, de är självutnämnda representanter för Det Goda och behöver därför inte bry sig om det smutsiga valrörelsearbetet eller folkförankringen. Troligtvis är de On A Mission From God.



Ingen inbillar sig för en sekund att demonstranterna i Rostock kan organisera en bättre värld när de inte ens klarar av att själva hålla rent från huliganer och våldsverkare!

G8-protestanterna ska bedömas utifrån sin förmåga att organisera sig på ett trovärdigt sätt. Inte utifrån sina tjusiga paroller.



Jag hoppas att socialdemokratin ser till att noga granska vad som händer på vänsterkanten. Så att våldsvänstern inte äter sig in i rörelsen. Det som har varit arbetarrörelsens styrka är förmågan att ta till sig hur verkligheten ser ut istället för att kasta sig in i politiska äventyrligheter som bygger på idealism och högtravande paroller.



Inte minst i opposition är det farligt att inte utgå från realiteterna när politiken formuleras. Annars blir det att sitta på sin kant och vifta med röda flaggor samtidigt som politiken avgörs av andra krafter.
Läs mer om