Kränkt trebarns-pappa talar ut
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Jag kan inte komma på någon pappa som framställs som normal. Som en som är som vi är: Goda och hederliga medborgare som gör allt för att våra barn ska åka genom livet på en räkmacka tills de är redo att möta högskoleprov, arbetsförmedlare och kronofogdar.
Därför känner jag mig som trebarnsfar nästan en smula kränkt. Jag frestas ansluta mig till vad som verkar vara resten av svenska nationen - ett kränkt folk .
Från att ha varit högresta blonda hjältar som skred över kartan för att ge örnar föda, lära omvärlden att det svenska stålet biter, som vattnade våra hästar vid Nevas stränder och gav moskoviterna en läxa har vi nu blivit en spillra som gråter ut i medierna över alla oförrätter som drabbat oss i form av förtal och elakheter.
Vi är numer i behov av en Kränkningsombudsman som tar sig an våra ärenden. Och ger de kränkta återupprättelse.
Förra veckan skrev jag lite försåtligt om alla som känner sig kränkta över att en konstnär framställt profeten
Muhammed som rondellhund. Och när utställningen om Jesus bland läderbögar visades igen var det ytterligare en grupp religiösa fanatiker som kände sig såååå kränkta.
Men det är inte bara de vidskepliga som får se sina symboler släpade i smutsen. Många många andra är kränkta också:
Exempelvis den stockholmare boende i Östersund som kände sig kränkt när den kungliga huvudstaden i en annonskampanj kallats för "Fjollträsk".
En 40-årig dam som råkat ut för ett bankomatlurendrejeri känner sig kränkt. Liksom självfallet den familj som hånkades av polisen för att ha iscensatt ett liknande bedrägeri. Men visade sig vara helt oskyldiga. Familjen fick en ursäkt och släpptes på fri fot. Vad tror ni mamman i familjen sade till tidningen?
Jo, just det: "Jag känner mig kränkt. Det är jobbigt och det är fortfarande jobbigt. Det var förskräckligt helt enkelt."
Jag läste också om en yrkesstolt hora, som kände sig kränkt för både sin egen del och alla sina kollegors del, över en artikel i tidningen som beskriver prostituerade som lealösa offer.
Kränkta personer kan också vara farliga. Det hävdar en psykare som försökt förklara varför en person i Vara spetsat en kaka med cannabis. De som gör sådant känner sig ofta kränkta.
Jag känner flera personer som dock skulle tacka och ta emot. Men skriver jag det känner säkert något offer för narkotikaeländet sig kränkt.
Men det räcker inte alltid med att hålla truten i förhoppning om att ingen ska bli kränkt. Även tigandet är en form av förolämpning. Nyligen hörde jag en tant på radio säga att just det faktum att hennes speciellt utsatta grupp - vilken den nu var - inte omtalades lika mycket som dokusåpakändisar och sportstjärnor. Och tigandet uppfattade hon som kränkande.
Listan kan göras mycket längre. Frågan är om det spelar någon roll att vi känner oss kränkta. Kanske ingår det i livets realiteter att ibland bli trampad på tårna. Kanske borde vi bita ihop lite och spara kränktheten till något riktigt jävligt.
Kanske borde vi, istället för att spana efter något som kränker oss, gå iväg och skaffa oss ett liv?