Kan tre bli två?
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I dagens ständiga mediebrus gäller det att höras. Om inte annat som bekräftelse på att man fortfarande är en röst som hörs.
Därför är det föga överraskande att miljöpartiets språkrör Peter Eriksson tar till brösttoner mot vänsterpartiet. En rödgrön allians, men bara med socialdemokraterna är Erikssons budskap.
Han betecknar vänsterpartiet som både bakåtsträvande och gammalmodigt. En del ligger det i detta. Lars Ohly vill kanske stå helt på egna ben för att bygga upp sitt parti som haft svårt att hävda sig i väljaropinionen efter Gudrun Schymans tid som partiledare.
Det är långt till nästa val. I politiken kan en vecka vara en evighet. Valet 2010 är fortfarande avlägset. Mycket kan hända.
I de flesta opinionsmätningar är socialdemokraterna just nu ensamma större än de fyra allianspartierna tillsammans. Så länge som siffrorna är goda lär partiet inte på allvar överväga ett närmare samarbete med vare sig miljöpartiet eller vänsterpartiet. Helst vill partiet stå på egna ben. Däremot vet vi att samtal pågår både med vänsterpartiet och miljöpartiet.
Om s-sympatisörerna får bestämma vill 32 procent samarbeta med vänsterpartiet, men blott 11 procent med miljöpartiet. Peter Eriksson får jobba upp sig. Peter Eriksson säger att relationen till Mona Sahlin är "väldigt bra", men också att Lars Ohly är "ganska trevlig". Vad som kommer ut av dessa relationer lär vi få veta om drygt två år.
Annars vet vi att det finns skiljelinjer mellan miljöpartiet och socialdemokraterna. Det gäller inte bara förhållandet till EU utan också, och framförallt, vad gäller arbetsmarknaden och arbetsrätten, där miljöpartiet gärna går hand i hand med högeralliansen. Så inget ska tas för givet.
Miljöpartiets jämställdhetspolitik gör halt utanför småföretagarnas dörrar. Tack vare miljöpartiet har vi i dag en arbetsrättslagstiftning som ger företagare med mindre än tio anställda rätt att avskeda utan att ta hänsyn till turordningsreglerna.
En förändring av lagen, som det visat sig, framförallt drabbar kvinnor, både yngre som är gravida, och föräldralediga liksom äldre som körs ut i arbetslöshet under sina sista år på arbetsmarknaden.
Hittills har miljöpartiets ställningstagande mot ett svenskt EU-medlemskap haft liten politisk betydelse. Partiet har inte lyckats locka fler EU-motståndare till sina led utan har fortsatt svårt att locka nya väljargrupper. EU är inte längre en fråga som engagerar människor så häftigt. Peter Eriksson låter nu meddela att ett EU- utträde inte står på miljöpartiets dagordning under nästa mandatperiod.
Mycket sker förstås för de massmediala gallerierna och för att väcka de egna slumrande sympatisörerna. Peter
Eriksson har nu gjort ett allvarligt försök, men i den politiska världen är det långt till 2010.