För ett företag som hamburgerkedjan MacDonalds som har omkring 9 500 anställda, och cirka 80 procent av dem i åldern mellan 18 och 24 år, innebär detta att företaget kan håva in 50 miljoner kronor utan att behöva anställa en enda ungdom. En märklig politik.
Vi har fått en regering som är generös mot företag och högavlönade, men som samtidigt skruvar åt mot dem som tvingas leva på a-kassa eller sjukersättning. Ung eller gammal spelar ingen roll. All forskning visar att sänkta arbetsgivaravgifter bara gynnar företagen och ger få nya jobb.
Den som är arbetslös, speciellt den som är långtidsarbetslös, behöver i stället ett differentierat stöd för att åter komma in på arbetsmarknaden. Detta måste gälla alla som finns långt från arbetsmarknaden. Unga liksom äldre. Den regering vi fått har snabbt dragit bort de stöd som funnits för att övergången från arbetslöshet till ett arbete ska fungera så smidigt som möjligt.
Det finns just nu många lediga jobb, men passar jobben för dem som är arbetslösa? Högerregeringen skär ner på arbetsmarknadsutbildningen och ger istället generösa skattelättnader till företagen för att det ska kunna anställa. Bingo för företagen, men knappast för de arbetslösa.
Det finns mycket annat att göra för arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin för att lösa långtidsarbetslösheten för ungdomsgruppen. Dels att få de nya jobben att passa dem som är arbetslösa, dels att hitta jobb för ungdomar som hoppat av skolan eller som inte klarat sin skolgång. Den gruppen har växt på senare år.
De som lämnat skolan i förtid borde därför i större omfattning slussas tillbaka in i utbildning eller till praktikplatser. Då skär regeringen ner på vuxenutbildningen. Logiken i politiken är nollställd.
Vart tredje ledigt jobb i dag kräver högskoleutbildning. Då kan det vara svårt att få en underutbildad arbetslös att passa ihop med det arbete som är ledigt. Det är ett flaskhalsproblem som alliansregering hittills nonchalerat. Istället för att satsa på utbildning som passar till de nya jobben drar man ner på arbetsmarknadsutbildningen och förhindrar de som så vill att vidareutbilda sig för att få sina gymnasiekompetens och skapa en väg in till högskoleutbildning.
Att många har sysselsättning är nödvändigt för att samhället ska klara tillväxtmål och för välfärden. I detta är både högeralliansen och oppositionen eniga, men om vägen fram till fler i arbete är skiljelinjen tydlig. Regeringen jobbar med piska mot dem som står utanför arbetsmarknaden medan man göder företagen med lägre skatter och arbetsgivaravgifter. De som står längst från arbetsmarknaden fastnar i sitt utanförskap.
Den nya arbetsmarknadspolitiken skapar dessutom otrygghet för dem med osäkra anställningsformer, och är samtidigt ett sätt att hålla nere lönerna. Tillfälliga anställningar, korta inhopp vid behov, vikariat, provanställningar och projektanställningar är arbetsformer som vuxit snabbt de senaste åren.
Risken är att ett låglöneproletariat skapas för att hyfsa arbetslöshetssiffrorna. Verkligheten är redan den att allt fler har fastnat i låglönejobb som det knappt går att försörja sig på.