Som om inte det var nog har Reinfeldt haft svårt att hålla ihop sin regering och han tvingades avskeda sin närmaste medarbetare statssekreteraren Ulrica Schenström samtidigt som hans försvarsminister Mikael Odenberg valde att lämna både regering och riksdag.
Skiljelinjerna mellan den borgerliga högeralliansen och socialdemokraterna har också blivit tydligare under 2007. Efter 118 år fick socialdemokraterna dessutom sin första kvinnliga partiordförande i det självklara valet av Mona Sahlin.
En politik för rättvisa och solidaritet har aldrig varit något som stått högt i kurs i borgerliga regeringar. Så heller inte i denna.
Istället ser vi en stadig högerkurs gärna parad med en arrogant framtoning mot dem som drabbas av den hårdhänta politiken. Från sjukskrivna till arbetslösa.
Nya orättvisor och ökade samhällsklyftor har blivit allianspolitikens främsta signum. Det är något tusental hushåll i landet som fått skattesänkningar med cirka en miljon kronor per år med hjälp av den politik som högeralliansen genomfört. Allt medan allt fler får vara glada om de får pengarna att räcka till. Från långtidsarbetslösa, deltidsarbetande och pensionärer för att nämna några grupper.
Välfärd och rättvisa har hamnat på efterkälken i högeralliansens Sverige. Alliansregeringens politik spär på så sätt på det politikerförakt som redan är så utbrett. Allt fler frågar sig om förmågan att styra landet finns hos de nya moderaterna när de ständigt hamnar snett. Medborgarna har slutat lyssna på en politisk retorik som säger en sak, men där det praktiska genomförandet talar ett annat och hårdare språk.
Med en sådan regering kan Mona Sahlin ta det lugnt. Det behövs ingen opposition. Den sköter Reinfeldt och alliansen självt och med träffsäker bravur. Däremot är det svårt att se att alliansregeringen skulle splittras. Man biter ihop under motgångarna och hoppas att allt ska vända till det bättre i god tid före valet 2010.
Alliansen kommer alltså att hålla ihop under valperioden. Inte minst med tanke på hur tidigare borgerliga regeringar splittrats. Nu eller aldrig. Om de inte klarar att regera tillsammans denna gång lär det dröja länge innan landet får en ny borgerlig regering.
Nu är det två och ett halvt år till nästa riksdagsval. Mona Sahlin har god tid på sig för att ge svar på de frågor Fredrik Reinfeldt outtröttligt ställer till henne: vad hon vill göra, hur hon ska göra det och med vem hon vill göra det.
Socialdemokraterna håller kongress 2009, då läggs programmen, men färdvägen är klar och ska formuleras i de förnyelsegrupper som partiet sjösatt tillsammans med LO. I dessa ska partiets jobb-, välfärds-, miljö- och utrikespolitik ses över. På så sätt ska basen läggas till en ny politik som måste komma underifrån och vara ett tydligt alternativ till högeralliansens strävan att berika de redan rika.
Under tiden lever högerregeringen sitt ett eget liv, där de ökande samhällsklyftorna osynliggjorts. Därför är det inte märkligt att de hörs allt fler bekymrade röster från garvade borgerliga politiker, bekymrade över att alliansen är så politiskt vilsen.