I midsommarens tid
midsommar. Evert Taube kan försätta oss alla i sommarstämning, den idylliska och typiskt nostalgiskt svenska sköna. Calle Schewens vals skrevs en julinatt 1931 på Håtö svansar i norra Roslagen, där von Schewen hade sitt gods. Nu tillhör den vår sommar. En del av oss kommer säkert att försöka sjunga den i dag.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Till att börja med handlade det om två veckors betald semesterledighet. 1951 kom lagen om tre veckors semester, en reform som var fullt utbyggd 1953. Sedan har semesterperioden byggts på i fortsatta etapper. 1965 förlängdes semestern till fyra veckor och från 1978 gäller lagen om fem veckors semester.
Så visst finns det möjligheter till avkoppling och att ladda batterierna, men sedan är frågan om alla som vill också kan använda sig av semestern till välbehövlig vila. Även om allt fler säger sig ha råd med semester är det fortfarande alltför många som ställs vid sidan om.
Föga förvånande visar det sig att grupper som tagit mest stryk av försämringar i a-kassa och annat också är de som har svårast att använda semestern till vad den borde vara. Stora barnfamiljer, ensamstående med barn, arbetslösa och ungdomar som nyss flyttat hemifrån har svårt att få vardagsekonomin att gå ihop. Det är ofta omöjligt att lägga undan pengar till semestern.
Det är ingen liten grupp det handlar om. En undersökning som LO gjort visar att det rör sig om över 400 000 LO-medlemmar och deras familjemedlemmar. Alltså kanske uppemot dryga miljonen människor. Under de sämsta åren på 1990-talet var siffran ännu högre, men förändringen till det bättre går alltför sakta. För alltför många i snigelfart.
Om sommarutsikterna är ljusa för många är semestertider dystrare för andra. Trots att alla ekonomiska kurvor pekar åt rätt håll är det tyvärr svårt för många LO-familjer att få ekonomin att gå ihop så att det räcker till en semesterresa.
För ensamstående, som ofta lever på marginalen, tillkommer dessutom ofta ytterligare ett problem. Karensdagar och lägre sjukersättning gör att semesterdagar används när de själva blir sjuka eller när de måste vårda sjukt barn. Man har helt enkelt inte råd att vara borta med ett inkomstbortfall som följd.
Vi har ett sommarens tvåtredjedelssamhälle. De som har råd använder semestertiden till resor och äventyr. Medan den tredjedel, som inte har råd, sitter hemma och längtar till det som så många andra upplever som en del av en viktig livskvalitet.
Samtidigt är detta den grupp som har störst behov av att komma bort från den grå vardagens slit och ständiga bekymmer för hur man ska få pengarna att räcka fram till nästa löning. Många upplever att de ställs vid sidan om.
Politikernas uppgift är att skapa ett så gott samhälle som möjligt för alla. Inte att ställa medborgare vid sidan om. Nu när tiderna är mer än bra. Statsfinanserna beräknas göra ett överskott på 138 miljarder i år. Frågan är om detta kommer dem med störst behov till del. Den nya fattigdomen märks inte minst i semestertider.