I vårt samhälle har vi inte längre en fast samling normer för hur vi ska bete oss. Tvånget att göra som alla andra är på väg att försvinna och var och en får bestämma själv. Vi har självförverkligande och individuell frihet högst på dagordningen.
Vi klär oss som vi vill trots att andra irriterar sig på handukar runt huvudet eller exponerade rumpor. Vi sitter sjuka och hostar på bussen fast det smittar. Vi hänger tusen lampor på framsidan av huset så att hela kvarteret blir stämplat som White Trash. Snöskotrar stör friden och förstör skogen. Vi pratar i mobiltelefon på bio och i väntsalar.
Folk beter sig som primadonnor och kräver allt ljus på sig själv. Och ylar om att de känner sig kränkta om de blir ifrågasatta. Frågan är var gränsen går för att min frihet kränker någon annans frihet?
Diskussionen om fyrverkerier är ett exempel på hur frihetskrav kolliderar med varandra. Mycket skulle vara vunnet om vi följde reglerna. Att inte skjuta pjäserna i tättbebyggt område. Att den som använder fyrverkerier ansvarar för konsekvenserna. Att fyllskallar inte får hantera sprängmedel. Att åldersgränser gäller.
Som vanligt är det med fyrverkeri som med sprit och andra förnöjsamheter - det är ett litet fåtal idioter som förstör för oss andra. Det är främst unga män utan uppsikt som missköter fyrverkerierna.
Men låt oss vara lite resonabla. Reglerna kan skärpas lite. Kanske någon slags datumbegränsning av smällandet. Att det är kring jul och nyår som fyrverkerierna är tillåtna, med undantag för större jubileer och festliga tillfällen.
Samtidigt som vi blir allt mer självcentrerade finns en annan trend: Husdjuren har blivit förmänskligade och betraktas nu som rara familjemedlemmar. Med namn som Ronja, Bamse och Molly, barnsliga namn som vittnar om den ökande pjåskigheten.
Ursäkta att jag säger det, men hundar är inte människor, de är djur. De är korkade, går på alla fyra och är håriga eftersom de nyss kommit in från vildmarken. Trots det kan vi se att husdjuren bekostas med dödsannonser, gravplatser och sjukvård. Men när det nu krävs ett fyrverkerifritt nyår bara för lite hundgnäll är det faktiskt över gränsen.
Det bästa vore om hundarna fick lite nervlugnande. Eller kanske rent av veterinärvetenskapen kan hjälpa till med att plocka bort de skotträdda anlagen ur hundstammen? Men jag tror inte att politikerna kan hjälpa till med detta. De är i sin egen drömvärld och har förbjudit kinapuffar med påföljd att vi istället fått vad som närmast liknar Stalinorglar.
Ett motbud till de förbudskrav som nu framförs är att kommunerna får möjlighet att bestämma några fyrverkerifria kommundelar dit alla med nervösa hundar kan flytta. Och att hundarna åläggs att i fortsättningen plocka upp sin skit.
Hör ni det, Molly och Bamse och allt vad ni heter.