Hur många poäng hade Sträng?
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Ursäkta, hur många akademiska poäng hade Gunnar Sträng?
Eller Ernst Wigforss, en annan långvarig och framgångsrik socialdemokratisk finansminister? Visserligen var han docent i nordiska språk, men i nationalekonomi besvärades inte heller han av några akademiska meriter.
Om Thomas Östros kommer att klara debatterna med Borg bättre än Nuder återstår att se. Men i så fall beror det sannolikt mer på andra drag i hans personlighet än på att han kan titulera sig fil lic i ekonomi.
Akademiska studier är självfallet inget fel för en politiker. Tvärtom. Men historiskt sett är det slående att de mest framgångsrika finansministrarna vi haft här i landet haft en helt annan bakgrund.
De mer eller mindre självlärda typ Sträng, Wigforss och folkpartisten Ingemar Mundebo har rentav gått och blivit folkkära. Sämre gick det däremot både för Kjell-Olof Feldt, Anne Wibble och Erik Åsbrink fast de hade fina akademiska betyg i ekonomi att åberopa.
Den enkla slutsatsen blir att praktisk politisk ekonomi ställer egna krav, som inte nödvändigtvis sammanfaller med dem som leder till docent - och professorstitlar.
Någon med bara folkskola lär vi dock aldrig få uppleva mer på finansministerposten. Debattörer av Gunnar Strängs kaliber, ärrade i hårda fackliga duster, tillverkas helt enkelt inte längre.
Förstådd hade han ju heller aldrig några svårigheter att bli, även om han ofta blandade in ovanliga ord:
"Det finns dom som urgerar en limit för bostadsbyggandet. Det ska dom ge fan i!"
Respekterade och populära kan finansministrar alltså bli. Däremot brukar de inte bli så särskilt lyckosamma som partiledare och statsministrar.
Tvärtom kan det gå riktigt illa, vilket Gordon Browns öde just nu håller på bli ett riktigt praktexempel på.
Efter tio mycket lyckade år som brittisk finansminister övertog han ju som ledare efter Tony Blair i fjol somras och sen har det, efter en kort smekmånad, bara gått utför.
Som finansminister var han respekterad, som premiärminister tvingas han hantera den ena partiskandalen efter den andra, opinionssiffrorna pekar neråt och till råga på allt beskylls han för att vara feg för att han inte tog chansen och utlyste nyval i höstas.
Livet på den allra högsta toppen är hårt, till och med hårdare än att vara finansminister. Antagligen var det precis vad Gunnar Sträng insåg då han avstod från att ta strid med Olof Palme om partiledarposten 1969.
Därför är Sträng också ihågkommen som den formidable finansminister han var istället för den medelmåttige statsminister han kanske blivit.
Ibland handlar politik också om att inse sina begränsningar.
För övrigt är det fettisdag nästa vecka. Äntligen dags att frossa på semlor utan att behöva känna sig som traditionsbrytare.
För säkerhets skull är det kanske bäst påpeka att det amerikanarna kallar för Super Tuesday är något helt annat.
Även om de i år råkar sammanfalla.