Hörnlund klär av centern
KRITIK. Centerpartisten Börje Hörnlund var arbetsmarknadsminister i Carl Bildts regering i början på 1990-talet. I dag är han djupt kritisk och besviken både på alliansregeringen och sitt eget parti. Han är "förtvivlad" över regeringens politik, som delar samhället och tycks vilja berika de redan tio procent mest välbeställda i Sverige. Över resten viner piskan.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Visst, det går att håna en sanningssägare, men visst håller den nya regeringen på med ett kraftfullt systemskifte med Fredrik Reinfeldt vid ratten och med centerns Maud Olofsson som närmaste bisittare.
Under Maud Olofssons ledning har centerpartiet gjort en märklig högersväng. I dag är man det mest fackföreningsfientliga partiet i riksdagen.
Maud Olofsson kör ett eget lopp för att försämra arbetsmarknadslagstiftningen. Trygghetssystemen vad gäller jobben är kraftigt ifrågasatta i Maud Olofssons retorik. Just nu är angreppspunkten lagen om anställningsskydd. I morgon kollektivavtalen.
Välfärdsfrågorna har hamnat på undantag för en flummig, något desperat, nyliberal framtoning med torpeder som Fredrick Federley, vars kunskaper om centerns bakgrund som ett småfolks-och rättviseparti är obefintliga.
Maud Olofsson hörde tillsammans med moderaterna till valvinnarna i höstens val. Centern blev riksdagens tredje största parti. Maud Olofsson belönades med att utses till vice statsminister. Kammen har sedan dess växt. Siktet sägs nu vara inställt på att ta hem 16 procent av rösterna vid valet 2010. Bäva månde folkpartiet och kristdemokraterna.
Med sitt engagemang för nyliberalismen och Timbro-högern har Maud Olofsson mer eller mindre raserat den folkrörelseprofil som centern haft som bärare av glesbygdens och de små tätorternas problem. I stället väljer det nya centerpartiet att försöka slå in sig i storstäderna. Självklart en omöjlighet. Här finns redan borgerliga partier med tydlig högermarkering. Centern får knappt in foten medan sympatisörerna i landet blir allt mer bekymrade.
Genom åren har centern varit bärare av landsbygdens och de små tätorternas problem. En uppgift som partiet skött med både bravur och iderikedom. I dag är den tiden glömd och förpassad till Maud Olofssons skräpkammare. Ingen i dagens partiledning tycks längre lyssna på de argument som säger att ett fortsatt sådant engagemang också är en del av centerns framtid. En politik som tidigare gett partiet framgång anses som mossig och föråldrad. Då är det förståeligt att Börje Hörnlund med sitt glesbygdsengagemang reagerar.
Just nu genomför alliansregeringen dessutom en gigantisk förmögenhetsomfördelning. Alliansen har tagit bort förmögenhetsskatten och förändrat fastighetsskatten, som numera ska kallas kommunal fastighetsavgift. För de flesta innebär förändringen oförändrad skatt medan ett antal högtaxerade villor i storstadsområden kommer att tjäna mellan 30 000 och 50 000 per år. Så ser den nya rättvisan ut. Alliansen sparkar nedåt och kramar uppåt.
Vi har fått en traditionell högerregering som enbart slår vakt om sina egna. Övriga får nöja sig med sämre a-kassa, sämre sjukersättning och pensioner. Ökade orättvisor och större samhällsklyftor är politikens innehåll. Det är inte bara Börje Hörnlund som är besviken inom centern.