Högerregeringen gillrar kvinnofällan
KD-MAKT. I Norge är erfarenheterna så dåliga att vårdnadsbidraget ska avskaffas. I Sverige ska det införas nästa år. Ingen kedja är starkare än sin svagaste länk. Sanningen i det ordspråket har gett Göran Hägglund och kristdemokraterna en enorm maktposition i den borgerliga alliansregeringen.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Enligt Maria Larsson, kd:s vice ordförande, är vårdnadsbidraget vad "en majoritet av svenskarna önskar". Frågan är vilka svenskar kd frågat. Det kan åtminstone inte vara kvinnorna. I valrörelsen gjorde Aftonbladet en stor enkät bland kvinnor om vilka politiska frågor de rankade högst och där återfanns vårdnadsbidraget i bottenavdelningen.
I topp på önskelistan stod lika lön för lika arbete. Och dit är det ju långt. Senaste noteringen ligger på 4 300 kronor i snitt per månad till männens fördel. Flexibel och kortare arbetstid är en annan het önskan hos småbarnsföräldrarna som slår vårdnadsbidrag med hästlängder.
Ensamma mamman önskar sig "nattis", alltså kommunal barnomsorg på kvällar och nätter, för att kunna ta de jobb som erbjuds inom vård och omsorg. För dem är vårdnadsbidraget ingenting värt. De kan aldrig utnyttja det. Om de inte lagt undan och sparat, som Göran Hägglund hoppas. Hur korkad får man bli?
Kristdemokraten Chatrine Pålsson Ahlgren säger till Dagens Nyheter att vårdnadsbidraget inte ska kosta någonting. Reformen betalar sig själv. Ja, i så fall på bekostnad av den kommunala barnomsorgen. Enligt Skolverket finns det 74 538 barn mellan ett och tre år som varken går i förskola eller familjedaghem.
Rimligtvis kommer deras föräldrar att ta ut vårdnadsbidrag. Bara dom barnen kostar kommunerna närmare 2,4 miljarder kronor per år. Kommunerna har då att välja mellan höjd skatt eller bantad barnomsorg. Större grupper och mindre personal. Miljarderna motsvarar ungefär 7 000 anställda.
Nedskärningarna går ut över barnen vars föräldrar vill och måste anlita den kommunala barnomsorgen. "Nattis" lär vara det allra första som stryks när kommunerna ska spara ihop till bidrag åt hemmafruar.
Och det är inte alls säkert att den som får vårdnadsbidraget verkligen stannar hemma med barnet. Bidraget kan mycket väl bli ett klipp för pensionerade mormor, medan mamman och pappan jobbar som förr. Och de 3 000 kronor kan väl också användas till att köpa skatterabatterade hushållsnära tjänster i form av barnpassning.
I OECD-rapporter kallas vårdnadsbidraget "fattigdomsfälla". Ett exempel är Finland. Där visar undersökningar att vårdnadsbidraget utvecklats till en kvinnofälla. Unga kvinnor som skulle behöva komma in på arbetsmarknaden, hamnar istället allt längre bort från ett jobb att försörja sig på. Norge införde vårdnadsbidrag för nio år sedan. Det avskaffas nu. Erfarenheterna är nedslående. Kvinnor har blivit kvar hemma istället för att ta sig ut på arbetsmarknaden. Inte minst gäller det invandrarkvinnor vars barn på det sättet missat den viktiga språkträning och integrering som förskolan innebär. Valfriheten i barnomsorgen skulle öka, istället har den minskat därför att den kommunala barnomsorgen tvingats banta och inte, som planerat, byggas ut.
Jämställdhetsbonusen ska sjösättas samtidigt med vårdnadsbidraget. Det som gör den acceptabel är att den villkoras så att full bonus bara kan fås om ledigheten delas lika mellan föräldrarna. Fortfarande är det ändå svårt att förstå varför staten ska tvingas betala så mycket för att mannen ska stanna hemma med sitt lilla barn den korta tid av livet det handlar om.
Och det positiva med jämställdhetsbonusen utraderas av vårdnadsbidraget. Det är bara att instämma i folkpartisten Birgitta Ohlssons kommentar till Dagens Nyheter: "Jag korkade inte upp champagnen direkt".
Det var det många folkpartister som inte gjorde. Hur kan det komma sig att partiledningen går med på någonting som så många tunga namn i partiet är emot? Svar lär avkrävas när folkpartiet denna vecka samlas till landsmöte i Västerås.