Hägglund och abortmotståndet
Riksting. Just nu håller kristdemokraterna sitt riksting i Sundsvall. Det borde vara en klang- och jubelföreställning. Dels var man med att vinna valet, dels fick partiet ansvaret för socialdepartementet. En önskedröm för de kristdemokrater som ofta säger sig ha ett speciellt ansvar för de svaga i samhället.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Kristdemokraterna har tappat nästan alla av sympatisörer sedan valet 1998. Då nådde man rekordhöga 12 procent av väljarkåren. Alf Svensson utropades, tillsammans med vänsterpartiets Gudrun Schyman, till det valets stora segrare. Valet 2002 bjöd inte på samma klang och jubel, men 9,1 procent var förstås godkänt för Alf Svensson. Sedan har det stadigt gått nedåt för kd. I dag pendlar opinionssiffrorna kring fyra-fem procent.
Kristdemokraterna har genom åren förändrats till ett parti vars idevärld kan accepteras av bredare samhällsgrupper än den smala grupp aktiva kristna inom framförallt pingströrelsen som en gång bildade partiet.
Fortfarande har kd självfallet en tydligt kristen grund. Det framgår inte minst när för partiet känsliga problem som homosexuellas rättigheter eller abortfrågan diskuteras. Det finns mörkermän i de kristdemokratiska leden. Homofobi och ett abortmotstånd som ibland gränsar till fanatism.
Livets Ord-falangen i kd med säte i Uppsala menar på allvar att homosexualitet är en psykisk störning, och de är naturligtvis motståndare till partnerskap och att homosexuella ska ha samma rättigheter som alla andra. Självfallet grundar de sin uppfattning på sin tolkning av den kristna tron. Det finns en mörkare sida i det kristdemokratiska partiet än den som Göran Hägglund och partiledningen representerar. En sida som dessa tydligen har allt svårare att stävja.
Eftersom kristdemokraterna i dag ställer sig bakom moderaternas ekonomiska politik blir det naturligtvis svårt för partiet att i det långa loppet trovärdigt hävda omtanken om de svaga och utsatta i samhället. När man dessutom har svårt att tala klarspråk om abortfrågan lär svårigheterna inte bli mindre. Ett antal av partiets mest inflytelserika företrädare vill helst ha ett totalförbud mot aborter.
Bortsett från dessa skönhetsfläckar har kristdemokraterna blivit ett mer öppet, europeiskt inriktat kristet parti. Bort från det frireligiösa bigotteriet. Politikens innehåll bygger på begrepp som familjen och traditionella kristna värden parat med en vilja till omtanke om de svaga i samhället. I alla fall utåt.
I högeralliansen har den egna profilen slätats ut. Det gäller ju för de fyra partierna att visa att de kan hålla ihop. Mer kontroversiella frågor, liksom många egna hjärtefrågor, läggs åt sidan.
Efter en lång uppvärmningsperiod har Göran Hägglund tuffat till sig och är kanske den ende av partiledarna inom den borgerliga fyrklövern som vuxit i och med alliansens tillkomst. Han syns och hörs mer än tidigare. Enligt en undersökning gjord av den statsvetenskapliga institutionen i Göteborg är han den tredje populäraste partiledaren efter Fredrik Reinfeldt och Maud Olofsson, hur hon nu kunnat nå så högt.
Problemet för Göran Hägglund är att han inte lyckats lyfta sitt parti. Kristdemokraterna går på tomgång och har dessutom hamnat i interna dispyter om både aborter och de kristna värdena. Fundamentalisterna i partiet har fortfarande alltför stort utrymme för att kristdemokraterna ska vara ett parti som platsar i ett sekulariserat samhälle som vårt.
Hägglund har tydliga problem, men hittills få lösningar. Det räcker inte med att vara socialminister för att locka nya allmänborgerliga väljare. Därtill är moderaterna alltför starka och har med framgång lockat till sig nya sympatisörer från framförallt kristdemokraterna, vars partiledning hittills inte upptäckt faran.