Gammelskogen faller för priset
SKOGEN. Virkespriserna rusar i höjden. Efterfrågan är större än tillgången och i jakten på råvara hotas gammelskogarna och den biologiska mångfalden. Regeringen besvarar larmen med att kraftigt dra ned på anslaget till att skydda skogar.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Om det är inte så mycket att säga. Det hör själva spelet till. Det som är bra för skogsägarnas bankkonton och bokslut är dessvärre inte alltid bra för naturen. Kalhyggen och avverkad gammelskog förfular miljön och utarmar djur- och växtlivet.
Naturskyddsförningen har slagit larm om vad som pågår ute skogarna i högkonjunkturens spår. Skog i otillgängliga områden faller liksom skog på tidigare sparad mark. På Piteå-Tidningens debattsida är inläggen återkommande och Dagens Nyheter har i en miniserie skildrat problemet och låtit såväl Naturskyddsföreningen som länsstyrelser, Skogsstyrelsen och skogsägare komma till tals.
Granskningen visar att skogsägare anmält tiotusentals hektar skyddsvärd skog för avverkning. Trots att den är skyddsklassad av staten. Prisstegringen är som störst i vår landsända. Bara i Västerbotten har 497 hektar gammelskog anmälts för avverkning och i Norrbotten 253 hektar.
Situationen i Norrbotten och Västerbotten gjorde att Naturskyddsföreningen på måndagen överlämnade en lista till länsstyrelserna med krav på att 30 skogar omedelbart skyddas av staten från avverkning. Skogarna bedöms som biologiskt mycket värdefulla.
Det är gammelskogar med flera tusen fynd av rödlistade, det vill säga utrotningshotade, arter. Flest skyddsvärda skogar finns i Arjeplog. I Kiskamavaara i Kiruna och i ytterligare tre skogar har avverkning redan börjat.
Statliga Sveaskog är storägare och äger nästan hälften av de utpekade skyddsvärda skogarna. Skogsjätten meddelade också på måndagen att arealen skyddad skog ska fördubblas. Den absolut största delen finns i Norrbotten och Västerbotten.
Det är möjligt att åtminstone några av de skogar Naturskyddsföreningen listat finns med i den nya planen. Om inte lovar Sveaskog att göra nya bedömningar. Avverkningen i Kiskamavaara har bolaget stoppat.
Att de stora skogsbolagen tar sitt ansvar är inte mer än vad som kan begäras. Samma krav kan svårligen ställas på små och medelstora skogsägare. Får de inte avverka och sälja sin skog, därför att den är värdefull för växter, djur och människor, bör de rimligtvis istället få ersättning av staten. Så ska det också vara, men pengarna från staten dröjer.
Miljöminister Andreas Carlgren säger sig vara angelägen om den biologiska mångfalden i skogen, men skydda skog genom att göra den till reservat vill han inte. Han vill ha effektivare metoder. Vilka då? Vad finns det som är både billigare och effektivare?
I denna högkonjunktur, där skogarna dammsugs i jakten på virke, har regeringen dragit ner på anslaget till skogsskydd och biologisk mångfald med 450 miljoner kronor de närmaste tre åren. En märklig effektivisering.
Dagens metoder lider inte bara brist på pengar. Även personal saknas. Myndigheterna säger sig bara hinna med hälften av den skog riksdagen gett dem i uppdrag att skydda före 2010.
"Gammelskogarna faller i stor omfattning", säger Skogsstyrelsens generaldirektör Göran Enander till DN. Det brådskar att sätta stopp, anser han, och hänvisar till att landets mest framstående skogsbiologiska forskare är eniga om att den biologiska utarmningen bara fortsätter.
Miljöministern syns inte lida av någon brådska. Utredningar och nedskärningar är regeringens insats. Risken är uppenbar att ovärderliga gammelskogar lämnar högkonjunkturen som kalhyggen. "Föryngringsytor".
Nog är det skamligt. Sverige, detta skogsrika land, har råd att stämpla "Låt stå" på den biologiskt sett finaste och värdefullaste skogen.