Fyra Haekkerup och en Kjaersgaard...
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Efteråt tycks de flesta också överens om att Helle Thorning-Schmidt imponerat i debatterna. ?Felet? var väl snarast att hon är socialdemokrat. Och dansk socialdemokrati är numera bara en skugga av den starka kraft den en gång var. Kräftgången började redan under regeringstiden fram till 2001. Vänsterprofilen suddades ut alltmer. I stället ansträngde sig partiet för att gå mitten- och missnöjesväljarna till mötes. Följden har blivit att allt färre kunnat se skillnaden och en socialdemokrati som nu därför också i två val i rad bara 25 procent ids rösta på.
Risken att det svenska s-partiet skulle ramla ner till 25-procentsnivå verkar väl just nu inte direkt överhängande. Men det danska exemplet kan ju ändå vara nyttigt för Mona Sahlin & co att ha i minnet: Ett socialdemokratiskt parti kan inte bli hur anpassligt och defensivt som helst utan att förlora sin själ. Och i förlängningen därmed också väljarnas förtroende.
Själv följer jag sen länge dansk politik med spänt intresse. En gång var jag rentav på en socialdemokratisk partikongress, även om jag i sanningens namn inte begrep mycket av debatterna. Talad danska förblir ju ett problem för oss svenskar. Redan på sextiotalet lär Finlands president Kekkonen ha utpekat svensk vänstertrafik och danska räkneord som två avgörande hinder för nordisk förståelse. Sen dess har vi ju lagt om till höger, men danskarna håller fortfarande fast vid sina tres och halvfjärs.
Om socialdemokraterna, mot förmodan, ändå skulle återkomma till regeringsmakten de närmaste åren är sannolikheten stor att någon av de nya ministrarna i så fall skulle heta Haekkerup. Den nya, decimerade folketingsgruppen rymmer inte mindre än fyra ledamöter med det namnet: Pappa Klaus, bröderna Nick och Ole och så deras svägerska Karen.
I en tidigare politikergeneration har det också funnits såväl äkta makarna Grethe och Per Haekkerup som en Hans Haekkerup i två upplagor. I dansk politik är klanen Haekkerup ett slags parallell till Kennedyfamiljen i USA, fast inte lika förmögen och inte omgiven av riktigt samma glamour heller. Här i Sverige finns det, trots tendenser till inavel även här, veterligen ingen riktig motsvarighet, i varje fall inte i rikspolitiken.
En annan viktig skillnad mellan dansk och svensk politik är att högerpopulism och främlingsfientlighet här aldrig fått samma parlamentariska inflytande som i Danmark ända sen början av 1970-talet. Ny demokrati blev ju bara en parentes. Och någon folkförförare av Mogens Glistrups eller Pia Kjaersgaards kaliber verkar inte heller vara i sikte.
Jämfört med dem är ju sverigedemokraternas Jimmie Åkesson trots allt bara en demagog i lättviktsklass. Och tack och lov för det, bör vi väl tillägga.