Från a-kassa till vinstmaskin

A-KASSAN. Staten har förlorat en dryg miljard kronor på flykten från a-kassan. Sägs det. Sanningen är att vinsten på den höjda a-kassan, en kamouflerad skattehöjning, blev mindre än regeringen beräknat. Förlorare är löntagarna. I dubbel bemärkelse.

Opinion2008-02-21 00:00
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Den Nya Arbetarregeringens Nya Arbetslinje, designad av de Nya Moderaterna, är väldigt tydlig på en punkt; det ska kosta att vara arbetslös eftersom den som är arbetslös har sig själv att skylla. Med den övertygelsen är det lätt att försvara att anställda i yrken med hög arbetslöshet också ska betala högsta premien till arbetslöshetsförsäkringen.

Att låg lön och hög arbetslöshet går hand i hand, är inget som får regeringen Reinfeldt att tänka till en extra gång. Den är helt marknadsorienterad och agerar som vilken försäkringskrämare som helst. Hög risk, hög premie. Låg risk, låg premie. Följaktligen är det billigast att vara med i Akademikernas a-kassa där arbetslösheten är låg och lönerna höga. Rationellt och helt enligt marknadens regelbok om tillgång och efterfrågan.



Alliansen har med sin fördyrade och försämrade arbetslöshetsförsäkring skrämt bort närmare 400 000 från a-kassan. A-kasseflyktingarna kommer framför allt från Kommunal och andra typiska kvinno-, deltids- och låglöneförbund. De har inte råd att försäkra sig mot arbetslöshet. Det är inte ens säkert att de får ut någonting av den dyra premien.

Arbetsvillkoret har skärpts. Exempelvis är det inte den avtalade arbetstiden, utan den tid du verkligen är på jobbet som räknas. Egna sjukdagar och hemma för vård av sjukt barn dras bort. Det innebär att deltidare och timanställda löper stor risk att straffa ut sig från a-kassan och stå utan ersättning den dag de blir arbetslösa.





Försämringen av a-kassan är kärnan i Alliansens arbetslinje, grundad på myten att generös a-kassa håller folk borta från arbete. Under det glada åttiotalet var högsta ersättningen från a-kassan, omräknad till dagens penningvärde, 950 kronor per dag. Alltså väsentligt högre än den som gällde redan innan alliansen slog till. Ändå valde svenska folket arbete före arbetslöshet. Sverige hade i stort sett full sysselsättning.

Genom att slå till på bred front mot a-kassan skulle arbetsmarknaden gödas med arbetskraft och staten spara in på utgifterna för att sänka skatten för de arbetande. De som gör rätt för sig. Sänkt skatt har det också blivit. Mest till höginkomsttagarna, minst till låg och medelinkomsttagarna. De välbärgade har också kunnat glädja sig åt slopad förmögenhetsskatt och häftigt sänkt fastighetsskatt.



Emellertid tycks regeringen ha bitit sig i svansen. Den fördyrade a-kassan har jagat 400 000 medlemmar på flykten och de flyende har tagit en dryg miljard kronor med sig. Ett fenomen som presenteras som att staten står som förlorare.

Det resonemanget håller bara om arbetslöshetsförsäkringen är överutnyttjad. Om inbetalningarna är mindre än utbetalningarna.

Så är inte fallet. A-kassan är inte överutnyttjad. Den är kraftigt överfinansierad. Förra året gick den plus med 14,5 miljarder kronor. A-kassan hamnade på plus även 2006, men efter ett år med alliansen i regeringsställning steg vinsten med 11,5 miljarder kronor!

Ändå är det 1,1 miljarder kronor mindre än regeringen hade räknat med. Intäkter till skattesänkningar som på ett eller annat sätt ska drivas in. På tur för plockning står deltidsarbetslösa och sjukskrivna.

Regeringen må ha räknat fel på en dryg miljard kronor när den gav sig på a-kassan, men förloraren är inte statskassan. Förlorare är svenska folket. Framför allt de som står utan skyddsnät när konjunkturen dyker.

Den högerledda alliansregeringen har förvandlat a-kassan från en social trygghetsförsäkring till en mjölkko för finansiering av välbärgades skattesänkningar. Rent rofferi.

Läs mer om