Finansminister Anders Borg har knappast haft någon lätt uppgift att samla fyra i vissa frågor oense partiledare till en gemensam budget. Självfallet anstränger sig de borgerliga partierna att visa en enad front utåt. Sprickor i den putsade alliansfasaden får inte synas. Annars vet vi att olika partier i högeralliansen, ja till och med olika fackministrar, drar åt olika håll i en rad frågor.
Två kan ofta gå i takt, men fyra gör det svårare. Ligger dessutom flera av de partier som ska finnas på vagnen dystert till i opinionsmätningarna ökar självfallet nervositeten och viljan att få igenom de egna hjärtefrågorna.
Förvisso är det tre år till nästa riksdagsval, men med tanke på vilket kaos alliansregeringen redan lyckats skapa är det förståeligt om viss desperation sprider sig hos de partier i fyrklövern som haft svårast att hävda sig bakom Fredrik Reinfeldt och Anders Borgs ryggar.
För regeringen gäller det förstås att förvalta allt det goda som följt med den ekonomiska stabiliteten. Den gynnsamma ekonomiska utvecklingen skapar förväntningar, men redan har regeringen börjat slösa med överskotten.
I valrörelsen lovades dyrt och heligt att statsfinanserna skulle vara fortsatt trygga även under en alliansregering. Redan har högern lyckats driva igenom ofinansierade skattesänkningar på 13 miljarder kronor. Så var det med det löftet.
Fredrik Reinfeldts politiska framtidsvision för moderaterna innehåller två begrepp: systemskifte och perspektivskifte. Det vill säga dels ett avståndstagande från den socialdemokratiska välfärdsmodellen, om än under namnet nya moderaterna, dels fram för det egoistiska, individuella perspektivet. Och att skatter måste sänkas. Simsalabim så träder "Verklighetens Sverige" fram.
Tittar man närmare på denna verklighet är det gamla argument som dominerar, argument som moderaterna haft med i bagaget sedan decennier. Att tala om en ny moderatpolitik med
Fredrik Reinfeldt ska därför tas för var det är; i grunden är den väl beprövad, ordvalen lite annorlunda och förpackningen strömlinjeformad.
Nu hjälper inte alltid ordridåer för att skymma det verkliga innehållet.
Nej, Reinfeldt och moderaternas politiska budskap blir aldrig var mans egendom. Politiken spretar åt olika håll. Allianspartierna förlitar sig reflexmässigt på marknadskrafterna, medan medborgarna fortfarande anser att staten ska ta sitt beskärda ansvar för att hela det delade Sverige. Man vill helt enkelt slå vakt om välfärden.
Nu finns fortfarande borgerliga politiker med ett social ansvarstagande. Även om de är sällsynta.
De vet att orättvisorna inte får bli större än vad de redan är och menar att trygghet och välfärd måste gå före moderaternas mantra om kraftiga skattesänkningar vars syfte är att stärka de redan starkas ställning.